Ljusare tider!

Ja, nu har det verkligen blivit vår på riktigt här! De flesta dagarna är fyllda med sol, fågelkvitter och uppemot 20 plusgrader. Riktigt skönt är det men jag kan samtidigt vara lite avundsjuk på er där hemma i Sverige som får uppleva hur årstiderna skiftar, snön som börjar droppa från taken och känslan av livet som återvänder tillsammans med solens värmande strålar.
Men tro nu inte att jag klagar. Det är inte så tokigt att sitta här i parken i bara linne heller :)
Just i parken har jag spenderat lite tid de senaste dagarna. Den ligger bara en kvarts promenad hemifrån och känns som en grön oas mitt i den stora stan. Om man syftet med parkbesöket är att få en stunds avkoppling i en fin miljö så ska man dock inte passa på att göra det under helgen vilket jag upptäckte i söndags. El retiro är då nämligen fullpackad med Madridbor som vill umgås och trängas tillsammans. Krimskrams-försäljare, ambulerande dockteatrar, mer eller mindre skickliga rollerbladesåkare, tanter, gubbar, hundar, ungar, föräldrar som jagar sina uppspelta ungar.. ja alla verkar tycka att just parken är stället man ska befinna sig på en solig helgdag. Nu ligger Retiro alldeles intill min skola så jag kan utan problem koppla av där innan första lektionen börjar, vilket är helt perfekt!

Att umgås utanför hemmet är något Madridborna är väldigt bra på; på stan, i affärer, i metron, på restauranger, barer, ja överallt är det fullt med folk hela tiden och det är inte utan att man undrar om de är i sina hem bara då det ska sovas. För att säkert få ett bord på en restaurang måste man alltid boka, alla veckans dagar och även under luncherna. Något vi förstod i lördags då vi fick för oss att rent spontant gå ut och äta lunch på en restaurang i närheten. Inte då. Minst 40 minuters väntetid på den enklaste av restauranger, så det fick bli ett besök på Mc Donalds istället.
Spanjorer är nog helt enkelt bra mycket sällskapligare än vi svenskar. De hörs och syns också betydligt mer än oss. Allt detta gör att jag finner det svårare att anpassa mig och känna mig hemma här än i Chile. Man kan tycka det är märkligt men chilenare och svenskar har många fler likheter i sättet att vara än vad spanjorer och svenskar har. Med tanke på hur mycket närmare Spanien ligger Sverige än vad Chile gör så kan man ju tycka att det borde vara tvärtom.
Just att ta lite mer plats och stå på sig är nog något man måste lära sig om man ska klara sig ute i arbetslivet och den spanska vardagen.

Förresten så har vi nu fått oss en dos spansk historia, i alla fall kunglig sådan, i och med ett besök på slottet (Palacio Real) som vi hann med i förra helgen. Vi tog en guidad tur på cirka en timme då vi fick se ett 20-tal av slottets drygt 2500 (!) rum. Det var vackert men såg väl mest ut som slott i allmänhet, dvs med tunga sammetsdraperier, gamla kungaporträtt och svulstiga rockokomöbler. Men hur som helst väl värt sina 9 euro.
Senare samma dag tog vi en promenad genom stan och mest bara njöt av att kunna gå utan jacka och känna solen på blek vinterhud.

Jag har också varit med om min första fest här i stan! En torsdag i månaden står skolan för fri öl och sangria under några timmar i en bar mitt stan. Ni kan ju tänka er hur många som nappar på det erbjudandet :) Under kvällens lopp hann jag med att stifta bekantskap med folk från i princip hela världen som alla går på min skola! Dagen efter var det dags för den första tentan.. Kanske inte helt välplanerat att förlägga den dagen efter en sån fest men det gick ju det med. Eftersom alla i klassen kände sig mer eller mindre hängiga så kom vi överrens om att hjälpas åt då läraren lämnade klassrummet.
Första gången någonsin som jag gjorde något sådant och visst kände man sig lite dum men samtidigt hade ingen av oss lust att behöva göra om hela nivån på 4 veckor igen som skulle ha blivit följden av att inte klara provet eftersom man inte får någon andra chans.
För tillfället är vi fem i min klass men folk kommer och går eftersom de flesta bara stannar någon vecka. Jag har lite drygt 10 veckor kvar och kommer att få se alla i min klass försvinna under tiden. Lite tråkigt men jag hoppas på att det dyker upp några lite mer bestående klasskompisar snart!


För övrigt så känner jag mig lite smått stressad över framtiden just nu. Har ingen aning om vad jag ska hitta på efter skolan.. Men jag hoppas ju på att hitta nåt bra jobb. Lite läskigt känns det att ge sig ut på arbetsmarknaden när man inte riktigt vet hur saker och ting funkar här, inte är helt säker på språket osv.
fast jag tror nog på att det kommer ordna sig ändå. Det brukar det ju göra på ett sätt eller annat.


En stor KRAM till er alla!!