Nyss hemkommen från jobbet. Helt slutkörd efter att ha varit med om ett kaos utan dess like för andra kvällen/natten i rad. Börjar undra om detta verkligen är ett yrke för mig.. Antar att jag gör bäst i att ge det lite mer tid. Men just nu vill jag bara ge upp.
Jobbade från kl 17 till kl 01 idag och den nästintill omänskligt höga arbetsbelastningen gjorde att jag varken kunde ta rast, äta eller ens gå på toa förrän mitt pass var över. Aldrig hade jag i min vildaste fantasi kunnat tro att det kunde vara SÅ hektiskt på denna restaurang.
En av anledningarna (stor sådan) till detta inferno är alla stora grupper på upp emot 200 personer åt gången som är inbokade i princip varje dag. Köket har liksom inte riktigt kapacitet att steka 200 hamburgare på en gång + laga all annan mat som de övriga typ 200 gästerna beställer. Eftersom grupper antagligen innebär en hel del klirr i kassan och alla dessa människor måste ha mat samtidigt så prioriteras deras beställning. Detta gör ju i sin tur att man får hantera en strid ström av klagomål och missnöje från de övriga kunderna som får vänta alldeles för länge på att stilla sin hunger.
Att man sen mot slutet av sitt skift lätt börjar begå en massa misstag, hungrig och trött som man är gör ju inte direkt saken bättre.
En bra sak mitt i allt elände är att jag lyckades med att nästan fördubbla min dagsförsäljning och fick helt okej med dricks trots allt! Så bra att jag faktiskt unnade mig en taxitur hem. Hade ingen lust att belasta mina stackars fötter ytterligare efter 8 timmar till fots.
Nu ska jag nog försöka få i mig lite "middag" på mitt helt omvända dygn. Sen sova ordentligt för att ha kraft att orka med morgondagen då jag kommer att få tampas med superstressade lunch-gäster som helst vill ha mat, dricka och betala på 5 minuter. Det är inte utan att man får god lust att säga: "jaha men vad gör du här då? Gå till McDonalds istället" haha. Fast det gör man ju inte utan man ber så hemskt mycket om ursäkt för att det tar hela 15 minuter att steka en hamburgare och ler lite vänligt.
Inte fullt 2 dagar kvar nu tills Tobias äntligen är hemma. Det ska verkligen bli skönt! I och för sig hinner vi bara ses ett par dagar innan han åker iväg igen men det är ju bättre än inget åtminstone. Dessutom är jag ledig onsdag och torsdag så då kanske vi kommer hinna umgås också.
Nähä, middag var det ja. hur normalt det nu är kl 02.30.. Sen sova för jag börjar redan kl 13 imorrn. Kanske inte så konstigt att det börjat kännas som att man bor i restaurangen för hemma gör man ju inget annat än sover och äter ibland.
Men trots allt så trivs jag faktiskt ganska så bra. Dagarna går åtminstone fort när man har fullt upp och de flesta jobbarkompisarna är riktigt bra de med!
Natti natti
16 juli 2007
14 juli 2007
Nya tider
Jag har fått ett jobb!! Jobbar för fullt sedan drygt två veckor! Dock inte på nåt av de jobben som jag sökt. Denna gången var det istället jobbet som sökte upp mig :)
På midsommarafton gick jag och Tobias till Hard rock café för att luncha. Där pratade vi lite med en svensk servitör då han plötsligt frågar om jag vill ha ett jobb. Lite motvilligt och förundrat svarar jag "tja..varför inte" varpå han hämtar en ansökan som jag fyller i.
Servitrisyrket har väl aldrig direkt legat på min topplista över saker att prova på så man kan lugnt säga att jag var skeptisk när jag efter maten fick träffa personalchefen för en intervju.
Det visade sig bli en av de grundligaste sådana jag någonsin blivit utsatt för. Tack vare min likgiltighet inför tjänsten i fråga blev jag aldrig nervös som man ju brukar bli. Kanske var det en bidragande orsak till att jag fick jobbet på stående fot!! Måndagen efter gjorde jag så min första dag. Motvilligt till att börja med men det dröjde inte länge innan jag kom på att det var rätt skoj. Att stämningen bland personalen är på topp gör ju inte saken sämre! Visst var det tungt i början när man inte är van vid att hela tiden vara i rörelse plus all information som skulle bankas in i skallen. Så efter den första natten var jag så slut att jag bara grät av utmattning när jag kom hem till Tobias.
Ett par dagar efter starten blev jag även erbjuden en tjänst på ett företag som bokar golf-resor över hela landet och drabbades såklart av beslutsångest.
Nu när jag hunnit jobba ett par veckor så känns det ändå som att jag fattade rätt beslut. Jag ser det helt enkelt som min chans att prova på nåt helt annat. Det där med att sitta på kontor kan jag ju redan.
Visst är det slitigt att stå, gå och springa omkring i 8 tim/dag, ofta utan att ens hinna ta en paus och äta, men samtidigt går dessa timmar så fort att man knappt tänker på att kolla på klockan. Det svåraste är nog ändå att vänja sig vid arbetiderna; ena dan kan man sluta kl 21 för att jobba ända till kl 03.30 nästa så man får inte riktigt någon ordning på dygnet. Dessutom är man i princip aldrig ledig över helgen vilket kan vara lite trist. I alla fall de helger Tobias är hemma.
Mitt kontrakt går ut i slutet av september med ev förlägning. Risken finns ju att man är helt slutkörd vid det laget och bara längtar efter att sitta på kontor igen hehe.
Tyvärr medförde ju detta att det inte blev någon Sverige-resa för mig som inplanerat:( Hade det inte varit för jobbet så skulle jag varit i Arvika med Tobias och en hel hög med vänner nu men jag kunde ju inte tacka nej. Visst är jag glad över att ha ett jobb men kan inte låta bli att tycka liite synd om mig själv just nu.
Hoppas på att komma iväg till Sverige för ett par veckor i början av oktober istället.
Det är bara en av anledningarna till att jag så smått har börjat längta till hösten redan. Ni där hemma i Sverige tycker nog att det låter helt tokigt men jag måste säga att det faktiskt ska bli skönt att slippa värmen. Eller den dagliga hetta som det snarare handlar om. Termometern visar på minst +30 varje dag (rekordet hittills ligger på 37) och jag börjar bli lite less på att flåsa och svettas så fort man rör på sig. Inte är det lätt att sova i värmen heller.. Okej, jag vet att det regnat massa och varit kallt hos er i Sverige och att jag inte borde klaga men det skulle väl kunna vara lite lagom nån gång? :)
Men det verkar ändå som att man trots allt vant sig lite för när det är runt 25 grader så känns det svalt och skönt haha.
Nu ska jag nog sova ändå så man inte sover bort hela dagen imorrn. Börjar jobba kl 19.30 så det vore ju skönt om man kunde hitta på nåt innan dess.
Hoppas ni alla har en fin sommar :)
Kramar
På midsommarafton gick jag och Tobias till Hard rock café för att luncha. Där pratade vi lite med en svensk servitör då han plötsligt frågar om jag vill ha ett jobb. Lite motvilligt och förundrat svarar jag "tja..varför inte" varpå han hämtar en ansökan som jag fyller i.
Servitrisyrket har väl aldrig direkt legat på min topplista över saker att prova på så man kan lugnt säga att jag var skeptisk när jag efter maten fick träffa personalchefen för en intervju.
Det visade sig bli en av de grundligaste sådana jag någonsin blivit utsatt för. Tack vare min likgiltighet inför tjänsten i fråga blev jag aldrig nervös som man ju brukar bli. Kanske var det en bidragande orsak till att jag fick jobbet på stående fot!! Måndagen efter gjorde jag så min första dag. Motvilligt till att börja med men det dröjde inte länge innan jag kom på att det var rätt skoj. Att stämningen bland personalen är på topp gör ju inte saken sämre! Visst var det tungt i början när man inte är van vid att hela tiden vara i rörelse plus all information som skulle bankas in i skallen. Så efter den första natten var jag så slut att jag bara grät av utmattning när jag kom hem till Tobias.
Ett par dagar efter starten blev jag även erbjuden en tjänst på ett företag som bokar golf-resor över hela landet och drabbades såklart av beslutsångest.
Nu när jag hunnit jobba ett par veckor så känns det ändå som att jag fattade rätt beslut. Jag ser det helt enkelt som min chans att prova på nåt helt annat. Det där med att sitta på kontor kan jag ju redan.
Visst är det slitigt att stå, gå och springa omkring i 8 tim/dag, ofta utan att ens hinna ta en paus och äta, men samtidigt går dessa timmar så fort att man knappt tänker på att kolla på klockan. Det svåraste är nog ändå att vänja sig vid arbetiderna; ena dan kan man sluta kl 21 för att jobba ända till kl 03.30 nästa så man får inte riktigt någon ordning på dygnet. Dessutom är man i princip aldrig ledig över helgen vilket kan vara lite trist. I alla fall de helger Tobias är hemma.
Mitt kontrakt går ut i slutet av september med ev förlägning. Risken finns ju att man är helt slutkörd vid det laget och bara längtar efter att sitta på kontor igen hehe.
Tyvärr medförde ju detta att det inte blev någon Sverige-resa för mig som inplanerat:( Hade det inte varit för jobbet så skulle jag varit i Arvika med Tobias och en hel hög med vänner nu men jag kunde ju inte tacka nej. Visst är jag glad över att ha ett jobb men kan inte låta bli att tycka liite synd om mig själv just nu.
Hoppas på att komma iväg till Sverige för ett par veckor i början av oktober istället.
Det är bara en av anledningarna till att jag så smått har börjat längta till hösten redan. Ni där hemma i Sverige tycker nog att det låter helt tokigt men jag måste säga att det faktiskt ska bli skönt att slippa värmen. Eller den dagliga hetta som det snarare handlar om. Termometern visar på minst +30 varje dag (rekordet hittills ligger på 37) och jag börjar bli lite less på att flåsa och svettas så fort man rör på sig. Inte är det lätt att sova i värmen heller.. Okej, jag vet att det regnat massa och varit kallt hos er i Sverige och att jag inte borde klaga men det skulle väl kunna vara lite lagom nån gång? :)
Men det verkar ändå som att man trots allt vant sig lite för när det är runt 25 grader så känns det svalt och skönt haha.
Nu ska jag nog sova ändå så man inte sover bort hela dagen imorrn. Börjar jobba kl 19.30 så det vore ju skönt om man kunde hitta på nåt innan dess.
Hoppas ni alla har en fin sommar :)
Kramar
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
