Ibland får man faktiskt ta sig i kragen.

Kände att det faktiskt var dags att ta sig i kragen och knåpa ihop ett litet inlägg här på bloggen nu. Annars kan man ju lika gärna lägga ner alltihop och det vill jag inte, alltså ska jag nu försöka göra mitt bästa för att sammanfatta allt, eller i alla fall det viktigaste som hänt under den senaste månaden.

Nu har det gått ganska precis just en månad sen jag jobbade min sista dag på Hard rock. Lite sorgligt kändes det allt men samtidigt såg jag fram emot ett par veckors semester "hemma" i Sverige.
Denna semester började med en vecka i Stockholm. Jag fick återigen låna den lilla lägenheten på söder och även denna gång delade jag den med min kära vän Michaela. Som vanligt hade vi jättemysigt och det kändes bra att kunna ta igen lite som man förlorar när man inte ses så ofta som man skulle kunna önska. Jag hann även med att träffa några andra kompisar och att njuta av en höstig huvudstad. Lika vacker som alltid. Den har dock haft en förmåga att stressa upp mig. Varför vet jag inte riktigt. Men nu var det första gången på länge som jag kände mig helt avslappnad i stadens sällskap. Tror att jag äntligen hittat en slags balans inom mig som inte funnits där förut eller i alla fall inte så länge jag kan minnas. Inte ens åsynen av mitt ex kunde få mig ur spel. Något som tidigare gett mig en total panikkänsla i hela kroppen.
Det kändes som en stor seger.

Vecka nr 2 spenderades hemma hos familjen som jag inte sett på alldeles för länge, 9 månader närmare bestämt. Det blev en vecka i lugnets tecken. Mamma hade sett till att vara ledig alla dagar så att vi skulle kunna umgås ordentligt. Varje dag såg vi till att ge oss ut på en skogspromenad. Med den rådande björn-frossan kändes varje utflykt som ett litet äventyr. Men någon nalle fick vi inte syn på. Och det var nog lika så bra det. Istället fick vi nöja oss med att få en och annan skymt av alla de skogsfåglar som skrämdes upp av vår framfart.
Självklart hälsades det också på hos moster, mommo samt farmor och farfar. Lika bra att göra det ordentligt eftersom man inte vet när nästa chans kommer.
I slutet av veckan åkte jag och mamma till Luleå för att hälsa på hos lillebror och hans sambo innan jag gav mig av till Stockholm och sedan vidare söderut. Passade på att köra bil hela vägen mellan Kuusilaki och Luleå (ca 20 mil). Försöker köra så ofta jag bara kan så man inte helt glömmer bort hur man gör haha.
Himla kul att se hur fint Olle och Linda fått det i huset som de köpte i våras! En kväll och en dag hanns med i deras sällskap innan jag gick på flyget till Stockholm. En natt till spenderades i stan innan jag tidigt morgonen efter flög hemåt igen.

Väl hemma blev det en relativt lugn vecka mest bestående av pysslande hemma och ett par jobbintervjuer. Jag gick också in på en veterinärklinik och en hundshop här i närheten och lämnade mitt CV.
Sedan kom helgen, den första på länge som jag och Tobias hade för oss själva. Vilket var jätteskönt förstås :) Den avslutades med ett konsertbesök då vi såg Apoptygma berzerk (ett norskt synthband). En konsert som verkligen överraskade mig positivt. Så pass att jag måste benämna den en av de bästa hittills i år! Och då har jag ändå sett och hört en hel del redan så det gjorde de bra.

Ett par dagar senare flög Tobias familj ner för att hälsa på oss. Så när som på en lillebror så var hela familjen plötsligt samlad, vilket innebar att 7 personer skulle få plats i vår inte alltför stora lägenhet på 40 kvm. Men det visade sig inte vara några som helst problem! För som man säger: "finns det hjärterum, så finns det stjärterum" :) Och visst, lite trångt blev det ju men vad gör väl det när man trivs så bra.
Det blev några minst sagt intensiva dagar fyllda med allt ifrån stadspromenader, trevliga middagar och shopping till arabiska bad. Som vanligt går ju tiden alldeles för fort när man har roligt och rätt vad det var så hade det blivit lördag och tid för hemfärd.
Måste ju erkänna att det var skönt att få tillbaks lite utrymme i lägenheten igen men samtidigt blev det väldigt tomt och tyst här hemma.

De senaste dagarna har till största delen fyllts av städning, tvätt, diskning, matlagande och lite motionerande i parken. Det är inte utan att jag börjar känna mig som en "desperate housewife" hehe. Visst är det skönt att vara lite ledig ett tag men nu efter en månad börjar jag få nog. Rastlösheten och känslan av meningslöshet kommer krypande mer och mer.. Behöver ha något betydelsefullt att fylla mina dagar med. Hoppas verkligen det dyker upp nåt snart.

Imorgon ger vi oss iväg på en mini-semester upp i bergen. Ska bli skönt att ta en liten paus från stan och få andas frisk luft. Byn vi ska till ligger ca 60 km härifrån och dit tar man sig med cercanías (ett slags pendeltåg) på ett par timmar. Där har vi tänkt ge oss ut på vandringstur i den (förhoppningsvis) storslagna naturen. Men då jag ringde och bokade hotellet tidigare idag lät de helt förvirrade och visste knappt vilken dag det var så det ska bli spännande och se vart vi hamnar haha. Rapportering utlovas!

Hejdå och KRAM på er så länge!!

Ps. Gjorde just ett försök att ladda upp bilder från Sverige-resan men det verkar inte gå så bra.. Eftersom klockan är mycket och jag är trött för att ta reda på vad som är fel så gör jag istället ett försök imorgon. Nattinatti. Ds.