Inget jobb i sikte.

Efter att i tre dagar ha jagat Hugo (en av alla managers på Hard rock) per telefon, tröttnade jag idag och promenerade iväg dit för att ta mig ett snack med honom. Då jag i princip blivit lovad att få komma tillbaks i december så var väl frågan bara om jag skulle kunna börja lite tidigare istället. Mer eller mindre övertygad som jag var om att det bara var att sätta igång att jobba igen blev så klart besvikelsen stor när han talade om för mig att de beslutat sig för att inte anställa fler folk för tillfället. Han var dock noga med att poängtera att det inte berodde på mig utan på att de går med förlust just nu och inte har råd att anställa fler. Jag gick därifrån med ett löfte om att höra från dem när de behöver personal igen. Troligtvis blir inte det förrän i mars då terassen öppnas. Men fram till dess borde man ju då ha hittat sig nåt annat att göra.
Måste erkänna att jag hade börjat se fram emot att vara servitris igen. Det var absolut något speciellt med stämningen, alla sköna människor och känslan av att man (för det mesta iaf) gjorde folk glada. Kanske är det så att detta jobb inte är så fantastiskt egentligen, utan det är min stora längtan efter något att göra och folk att umgås med som höjer det till skyarna..

För övrigt så har vi varit utan matlagningsmöjlighet (micro räknas knappast) i snart en vecka nu efter en kortslutning sent i fredags kväll. Jag ringde genast våra hyresvärdar för att förklara läget och de erbjöd sig att komma med en gång. En timme senare var de här och försökte lösa problemet genom att skruva och greja. Nästan så man fick lite dåligt samvete över att ha ringt dem eftersom de bor en bra bit bort. Hade dock ingen tanke på att de skulle köra hit med en gång men omtänksamma och snälla som de är vill de ju hjälpa till. Nu visade sig felet i denna näst intill antika kokplatta vara för allvarligt för att lösas av en hobby-elektriker. Så nu är hela spisen borta och vi väntar på besked om det blir en helt ny sådan eller om den gamla ska lagas.
Under tiden försöker jag äta så ordentligt det går med en micro och vattenkokare till hjälp. Inte alltför enkelt om man som jag försöker undvika fryst konstgjord färdigmat och nudlar. Fast idag fick det faktiskt bli det senare. Gott var det ju inte och knappast nyttigt heller men kompenserade så gott det gick med en stoor fruktsallad till efterrätt :)
Äta middag ute känner jag inte riktigt för eftersom jag tycker det är så trist att göra ensam nu när Tobias är i Galicien och jobbar. Man kan ju bara hoppas på att våra kära hyresvärdar dyker upp här med en ny spis under armen i morgon!

Den senaste veckan har julpyntandet tagit fart på allvar över hela stan och det känns nästan lika absurt som det gjorde i Chile att det snart är jul. Här har ju hösten just kommit, solen skiner och man kan fortfarande gå i t-shirt vissa dagar och så ska man fira jul. Knasigt. Antar att man aldrig kommer ifrån känslan att det är jul först när snön ligger minst metertjock och temperaturen kryper ner mot -20. Inte för att jag har något emot att strosa i parken sommarklädd med vetskapen om snökaoset hemma i Sverige men någon julkänsla kommer man nog inte få i år heller. Planer finns dock på att besöka IKEA och shoppa sig till sig lite svensk, äkta julstämning :) Hoppas, hoppas, hoppas de har lussebullar och glögg!
Det viktigaste på det spanska julbordet, i alla fall av utbudet i mataffären att döma, måste vara nougat, torkad frukt och nötter. Just nougaten (den spanska så klart) tar upp 5 (!) hela hyllor med diverse olika fabrikat och tillverkningsort i vår affär. Poppis värre alltså så det får man nog testa nån dag.

Nu ska jag gå och lägga mig och fundera över vad man kan hitta på under morgondagen. Tänkte ta mig ut och göra nåt skoj istället för att sitta hemma och hänga. Kanske gå och vara lite kulturell på detta ställe, det verkar fint:

http://www.museoreinasofia.es/portada/portada.php

Natti natti!