Nu är vintern här.

Första vinterdagen var det i fredags och detta till följd av att första snön då föll uppe i bergen. Eftersom det i princip aldrig snöar här nere i stan så får vi hålla till godo med regn och kyliga vindar istället. Så nu får man vara glad över att hösten blev så varm och fin och hoppas på att det inte dröjer längre än till slutet av januari innan man kan känna solen värma igen.

Helgen var den första på länge som vi spenderade tillsammans ensamma hemma och det kändes skönt. Den började med att Tobias i fredags kom hem helt slut efter en veckas hårt arbete i Galicien. Eftersom han behövde vila lite tog jag mig ut för ett par öl med Linda. Det var himla trevligt att bara sitta på en pub och prata om ditt och datt, nåt vi inte hunnit med att göra på länge. På denna pub träffade vi även några svenskar som åkt ner från Sundsvall bara för att se lördagens EM-kvals match mellan Sverige och Spanien.

Denna match såg även jag och Tobias från läktaren på Santiago Bernabeu, en helt enorm stadion som rymmer runt 87 000 åskådare. Riktigt fullsatt var den inte men det var alldeles fullt tillräckligt ändå för att få den rätta stämningen.
Även tillräckligt för att jag skulle känna paniken komma krypande när vi var tvungna att tränga oss igenom den upphetsade folkmassan för att ta oss till vår del av läktaren. Men då vi suttit oss ner mitt i den spanska hejarklacken (som ju iofs upptog i princip hela stadion), kunde jag slappna av igen och se fram emot en spännande match. Nu blev den ju inte så himla spännande för spanjorerna visade sig vara alltför överlägsna och vann, som ni alla redan vet, rätt så enkelt. Lite trist men det var hur som helst en kul upplevelse som man inte får chansen att vara med om så ofta.
Det var nästan så att man trodde sig vara tillbaks i Sverige då vi på hemvägen hörde svenska överallt. På bussen, på gatan och till och med på restaurangen där vi stannade till för lite nattmat.

En hel del spelande på vårt Wii har det också blivit under helgen. Även för mig som annars inte brukar vara så intresserad. Vi (läs Tobias) har nämligen skaffat det nya Super Mario-spelet och timmarna går alldeles för snabbt när man sätter sig framför teven. Jag har dock lite svårt att acceptera att saker inte alltid går min väg så det är nog nåt jag får träna på :)

På jobbfronten ser det fortfarande inte så ljust ut. Var på en intervju igår för ett uthyrningsföretag som söker folk till en kundtjänst. Intervjun gick bra men sen sa de att mina papper inte räcker för att de ska kunna anställa mig. Jag skulle även behöva ett arbetstillstånd tydligen. Något jag starkt ifrågasatte eftersom både Sverige och Spanien ju är EU-länder och jag redan har jobbat här med de papper jag har. De kunde inte heller förklara varifrån jag kunde skaffa mig ett sådant så jag ringde till svenska ambassaden för att kolla om jag hade missat nåt. Men som jag trodde så finns det inga fler dokument att få så jag får helt enkelt ringa företaget utan koll imorrn och förklara det för dem. Nu är det ju så klart inte säkert jag får jobbet för det men mina chanser ökar ju betydligt i alla fall.

Jag är numera vithårig (!) efter ett besök hos frisören tidigare idag. Sist jag var där och klippte mig så påpekade hon att jag skulle passa jättebra i vitt hår och undrade om jag inte ville låta henne göra en blekning. Jag kände mig tveksam och sa att det nog är nåt jag måste fundera över eftersom det ändå kändes lite extremt.
Så, idag efter att dyrt och heligt ha lovat att håret varken skulle bli det minsta lilla gult eller orange utan endast vitt, lät jag henne till slut gå loss med blekningen. Efter att ha suttit i säkert närmare en timme med en massa frätande kladd i håret var det så dags att se resultatet. En titt i spegeln. Och vad ser jag? Jo, ett hårburr som ser betydligt mer morotsfärgat än vitt ut. Hjälp, det var ju så här det inte fick bli, hann jag tänka innan hon kladdade på mer blekning och beordrade mig att läsa lite mer i min tjocka damtidning. Tack och lov såg håret ungefär lika vitt ut som tomtens skägg efter andra tvätten och det var bara för henne att fixa till den nya frisyren! Helnöjd över att ha fått en helt ny look till ett lägre pris än vad endast en klippning hade kostat mig i Stockholm gick jag ut i solskenet och promenerade hemåt. Nu hade jag inte direkt funderat på hur omvärlden ser på riktigt blonda tjejer.. Något som jag fick erfara bara ett par hundra meter från frisörsalongen då en man skrek rubia, rubia (blond tjej) och började följa efter mig. Sånt får man ju tyvärr stå ut med då man väljer att vara blond i ett land där majoriteten av tjejerna är betydligt mörkare. Känns bara så knäppt att man ska få så mycket oönskad uppmärksamhet på grund av sin hårfärg.

Igår kväll kom vår kompis Lina från skåne hit för att semestra lite. Hon ska stanna till på söndag så det blir säkert en del trevliga middagar osv under de närmaste dagarna!

Imorrn ska jag gå till en spansk tandläkare för första gången. Det finns tydligen gott om mindre seriösa sådana här men denna tandläkare går Anders och hans familj till så det bådar ju gott i alla fall. Tycker ändå alltid det är lite läskigt att få mina hål lagade så håll tummarna för mig är ni snälla :)