Casa de campo.

Sist jag gjorde ett besök i Casa de campo var det allt annat än angenämt. Visst var parken vacker i sig men intrycket stördes av diverse prostituerade som raggade kunder och annat märkligt folk, mitt bland picknickande barnfamiljer. Men det var ju nästan ett år sedan nu så jag beslutade mig i helgen för att ge parken en andra chans. Så jag drog upp min kära sambo ur soffan och så knallade vi iväg till metron för att en halvtimme senare befinna oss mitt i grönskan. Parken är så pass stor att man kan kliva av på tre olika metrostationer och denna gång valde jag en annan än vid senaste besöket. Man vill ju inte gärna upprepa gamla misstag.
Till min lättnad visade sig denna del av Casa de campo vara något helt annat. Betydligt mindre människor och mer natur. Precis vad jag hoppats på alltså!
Jag var glad att ha Tobias med mig eftersom det är svårt att gå vilse med ett lokalsinne som hans. Med tanke på att mitt lokalsinne är näst intill icke-existerande hade jag nog än idag irrat omkring bland träden om jag gett mig ut på egen hand.


Tobias mitt i skogen

Över hela parken ringlar sig små och lite större stigar som är mer eller mindre upptrampade så det är bara att gå åt det håll man känner för och se vart man hamnar. Landskapet domineras av pinjeträd och diverse andra (som jag inte kan namnen på) träd och buskar. Solen sken från en klarblå himmel och jag njöt i fulla drag av att få uppleva lite mer "vild" natur än den väldigt tillrättalagda här i stadsparken. Efter lite strosande i pinjeskogen var det lätt att glömma närheten till den stora staden och bara känna lugnet och något som nästan liknade tystnad.



Ståtliga pinjeträd



Kontraster

Plötsligt bröts denna tystnad och vi nåddes av bräkanden och ljudet av skällor. Vi hade promenerat rakt in i en fårhjord med massor av nyfödda små lamm. Helt otroligt söta där de sprang omkring på ännu ostadiga ben konstant ropande efter mammorna som hade fullt upp med att beta i sig det späda vårgräset.


På upptäcksfärd


Vilopaus


Mitt i fårhjorden stod denna åsna
uppbunden till ett träd och mumsade
glatt på morötter. Kolla in de låånga öronen!

Ett roligt och annorlunda inslag i faunan var också de vilda papegojor som ser parken som sitt hem. De hör egentligen hemma i Sydamerika men att döma av de stora, högljudda flockarna vi såg så trivs de väldigt bra även här. Antagligen eftersom klimatet i Sydeuropa till stor del liknar det i Sydamerika med milda vintrar och varma, torra somrar.


De var inte helt lätta att fånga på bild för så fort
jag tog fram kameran så flög de sin kos. Men den
här bilden blev ju ganska bra ändå.

Efter några timmars promenerande i den friska luften började magen kurra och vi tog metron tillbaks till stan för en välförtjänt lunch. Det blev underbart svalkande micheladas och riktig mex-mat på en av våra favoritrestauranger. Mat smakar sällan så gott som efter lite fysisk aktivitet i friska luften :)