Åter till skolbänken

Klockan 7 på morgonen är det fortfarande mörkt ute. Denna upptäckt gjordes i morse då jag vid denna okristliga tid kämpade mig upp ur sängen. Okej, det är väl kanske inte så tidigt egentligen men för en så totalt omorgonpigg människa som jag så är det faktiskt en bedrift.
Man vill ju inte gärna komma försent första dagen på ett nytt jobb så jag ansträngde mig för att vara i tid. Men då tänkte jag ju inte på att det är Spanien vi befinner oss i. Tio minuter före utsatt tid och är i princip helt ensam på hela kontoret. En efter en trillar sedan mina kollegor in, mer eller mindre sena. Sist av alla kommer hon som ska hålla i utbildningen, till synes helt oförberedd och med en engelska som bitvis gör det svårt att kommunicera. Utbildningen sker på just engelska eftersom vi är två svenskar tillsammans med två finskor som genomgår den.
Det mesta som vi gick igenom idag är sånt man redan kan om man haft liknande jobb innan så jag och de andra med mig tyckte det blev en rätt så seg och långtråkig dag. Produkten är inte så värst komplicerad den heller så nu skulle man helst vilja sätta sig vid telefonen för att se hur det funkar "på riktigt" istället för att bara nöta in allt teoretiskt. De hade tydligen inga planer på att vi skulle få känna på hur det gick till innan vi ska klara oss själva på måndag... Märkligt kan tyckas. Men efter lite tjat sa hon till slut att det kanske går att ordna under utbildningens sista dag.
Annars har jag svårt att se hur vi ska kunna fylla ytterligare 4 hela dagar med teori. Men det lär jag väl snart bli varse om.

Så sent som i förra veckan verkade det som att jag skulle bli av med jobbet utan att ens ha börjat jobba. Detta då de ringde mig från uthyrningsföretaget och meddelade att jag inte länge var önskvärd av kunden. Tjejen från uthyrningsföretaget bad om ursäkt och sa att kunden förlorat förtroendet för mig på grund av att jag frågat om jag skulle kunna få ett par dagar ledigt i mars, då vi har en resa till Sverige inbokad. Jag hade då jag bad om ledigt klart och tydligt förklarat för henne att denna resa bokades långt innan jag hade någon aning om att jag skulle få tjänsten. Och sen handlade det ju faktiskt bara om ett par dagar. Men icke. Det gick inte heller för sig att strunta i resan för att få ha kvar jobbet. Det var det för sent för.
Arg, besviken och väldigt förvånad över att man inte ska få ställa en fråga avslutades samtalet.

I torsdags ringde samma kvinna igen och sa denna gång att de hittat en ersättare men att denna hade tackat nej. Hon tog då tillfället i akt att åter erbjuda mig tjänsten, som jag förstod det tvärt emot vad kunden (som jag ska jobba för) ville. Men under förutsättning att jag struntar i Sverige-resan. Visst känns det tråkigt att bli behandlad det detta vis och att inte heller kunna besöka Tobias familj men samtidigt har jag inte direkt råd att tacka nej.