Vintern tur och retur

Kan villigt erkänna att jag över lag är väldigt tillfreds med det spanska klimatet. Visst kan man längta bort till svalare breddgrader under de varmaste sommardagarna då luften dallrar av hetta och svetten rinner så fort man ens tänker på att röra på sig. Men en svensk vinter med kyla och snö, eller slask beroende på vart i landet man bor, saknar jag inte.
Jag har dock inget emot att hälsa på ett Sverige i vacker vinterskrud vilket jag också har gjort under den dryga veckan som spenderades hemma hos mamma och pappa. Min tid som "hemmafru" lider mot sitt slut och eftersom jag inte vet när nästa tillfälle ges, så passade jag på att besöka dem nu.

Det blev några väldigt lugna och sköna dagar med trevligt umgänge. Förutom familjen hann jag även med att träffa Anna, en barndomskompis jag inte sett på ett par år samt en hel hög med släktingar som man inte heller sett på väldigt länge. Lillebror och sambon Linda hade jag också turen att spendera en hel del tid med. Magen hade säkert tiodubblats i storlek sen sist så nu kan jag nog bli faster i princip när som helst!
Många fikastunder blev det ju såklart också så det var nog tur att jag och mamma kunde ge oss ut på skidtur en dag (på väldigt bakhala skidor dock), promenera och delta i ett gympa-pass med mamma som ledare.

Till min stora förvåning gjorde den totala avsaknaden av ljud att jag hade svårt att sova de första nätterna. Hade aldrig trott att jag skulle komma att uppleva tystnad som något negativt. Men det är väl bara det att kontrasten mellan ett livligt Madrid som man anpassat sig till och ett stilla Kuusilaki som man besöker alltför sällan är väldigt stor. Fast när man väl ställt om sig är det ju faktiskt ganska så skönt att inte behöva lyssna till grannar som diskuterar högljutt, irriterade bilister som tutar i tid och otid eller ambulansernas och polisbilarnas tjutande sirener.

Självklart dokumenterades vistelsen med kameran och resultatet hittar ni här.