Några plus men ännu fler minus.

Så underbart det är att knalla ut från kontoret i bara linne under en klarblå himmel med strålande sol ännu klockan 19 fastän det bara är början av april!
Faktum är att termometern på busskuren (som jag alltid går efter) fortfarande visade på +25 när jag klev upp ur metrons underjord. Helt klart varmaste dagen hittills i år och imorrn ska det visst bli ännu bättre. Visst, nu bor jag ju i Spanien så det är väl egentligen inte nåt märkvärdigt men för en som fortfarande har det svenska klimatet färskt i minnet känns det smått fantastiskt.
Just vädret är helt klart en av anledningarna till varför det inte känns så lockande att flytta tillbaks till Sverige..

Om allt ändå vore lika bra som vädret. I måndags fick Syko, min kollega som jobbade för England, sparken. Detta just när han skulle gå hem efter att ha jobbat sista dagen av den månadslånga provtiden. Dessutom utan någon som helst förklaring. Samtidigt sa Deborah från Portugal upp sig frivilligt. Kan ju lugnt säga att stämningen inte var på topp.. Dagen efter kom Syko tillbaks för att försöka få reda på varför de gav honom sparken men uthyrningsföretaget skyller på kunden (Zed) och vägrar diskutera saken. Troligast är att chefen på callcentret fann honom besvärlig eftersom han sa ifrån och inte accepterade hur vi blev behandlade av de "överordnade". Men som de behandlar sina anställda, får de också finna sig i att bli behandlade av dem. De kan ju knappast förvänta sig minsta tillstymmelse till lojalitet från vår sida så jag och de flesta av mina kollegor håller våra ögon öppna och dyker det upp nåt bättre så är det ju bara att byta. Bäst vore ju om så många som möjligt skulle säga upp sig samtidigt. Då skulle de verkligen få problem hehe.
Annars är det fortfarande precis lika långtråkigt som förut och jag har inte fått ett enda samtal sedan i torsdags. Med Syko i närheten var det aldrig tyst men nu har vi som tur var istället fått tillskott i form av nya kollegor från Tyskland och Frankrike. Så de intressanta diskussionerna lever tack och lov vidare. Annars vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Den gångna veckan har jag spenderat utan Tobias som är i Sverige på jobbresa. Alltså har jag fått roa mig på egen hand. Så igår hängde jag med min tyska vän Claudia och lite annat folk till en schysst klubb där folk fick gå upp på scen för att spela och sjunga. Till min stora förvåning var de allra flesta väldigt duktiga och karaoke-känslan uteblev helt! Men det roliga tog slut alldeles för fort och då ingen av oss var redo att åka hem redan vid 1-tiden, blev det en taxifärd till centrum för vidare partaj. Jag tröttnade dock ganska snart på fulla amerikaner och dålig musik så det blev taxi hem igen. Att få tag på en taxi i den här stan är för övrigt nästan löjligt enkelt oavsett tidpunkt. Jag upphör heller aldrig att förvånas över hur mycket liv och rörelse Madrid ständigt bjuder på. Det sägs ju att det är en stad som aldrig sover och det stämmer verkligen. Ännu en anledning till att älska denna härliga stad!