Pottfrille-ångest..

När jag fick höra att min favorit-frisör äntligen öppnat igen efter en ombyggnation, var jag inte sen på att boka tid för klippning. Så idag efter jobbet var det dags och jag knallade dit full av förväntan. Åh, så fin jag skulle bli i håret!

Det började väldigt bra med en avkopplande schamponering och tillhörande huvudmassage. Efter det satte jag mig ner i stolen med en kopp gott kaffe och några kakor i väntan på att Marta skulle göra sina tricks med saxen. Eftersom jag vid det här laget har fullt förtroende för henne och aldrig förut haft anledning att klaga så sa jag som vanligt att mitt hår stod till hennes fulla förfogande. Något jag kanske inte skulle ha gjort just idag.. Hon klippte och klippte och klippte. När hon sedan stod där med rakmaskinen i högsta hugg slog mig tanken att jag nog borde ha påpekat "ingen snagg tack" men då var det liksom för sent. När jag tittade upp igen och såg mig i spegeln, var chocken nära... Pottfrillan var ett faktum. Hjälp!! Jag hade aldrig ens kunnat föreställa mig att en klippning kunde reslutera i en sådan frisyr så här långt in på 2000-talet.

Men nu ser jag ut som en munk och kan bara hoppas på att pottfrillan är på väg tillbaka och att jag nu går i spetsen som en riktig trendsättare. Vilket kanske inte är så troligt. Men hoppas kan man ju. Fast visst kunde det ju ha varit värre, tänk hockeyfrilla. Och när jag tänker efter så kommer jag knappast att skilja mig från mängden på stan med tanke på att just hockefrillan fortfarande är högsta mode här. Nä, nu ska jag ta en sväng förbi spegeln och försöka acceptera mitt nya utseende. Önska mig lycka till.