Alltså, dessa spanjorer..

Nu borde jag egentligen sova men måste bara berätta lite om spanjorers förhållande till bastun innan jag kryper till kojs.
Sedan en månad eller så går jag till gymmet några gånger i veckan och eftersom de även har en poolavdelning, simmar jag ibland då jag tröttnat på att lyfta skrot. Så jag pallrade mig upp i morse för att hinna med några längder innan jobbet. Det var väldigt lugnt och avkopplande sist jag var där så det såg jag fram emot även denna gång.
Men icke. I lilla bassängen var det full fart och vattengympa med tillhörande tjo, tjim och dunka, dunka. I 25-meters varianten gick det 3 personer på varje smal längd. Nåväl, jag trängde ihop mig och simmade mina längder. Gick sedan till den gemensamma bastun för att koppla av. Vilket inte var det lättaste för där inne satt en hel skock tanter som just vattengympat och gjorde sitt bästa för att överrösta den högljudda, hiskeliga hissmusik som spelas i bastun. Inte ens på den sunkigaste finlandsbåt har jag varit med om att det spelas musik inne i en bastu, så varför i hela friden på ett så fint gym??

Det här med hissmusiken är bara en märklig detalj. Spanjorerna har tydligen också fått för sig att man inte kan vara inne i bastun mer än 5 minuter innan man svimmar till följd av blodtrycksfall. Utanför bastun sitter mycket riktigt en skylt som noga understryker att man inte ska sitta där inne för länge eftersom det är väldigt varmt (runt 80 grader) och kan vara skadligt. Säg det till en finne och han kissar på sig av skratt. Mitt bastusällskap tog till och med tid för att inte överskrida dessa minuter med en enda sekund. Under tiden stånkades och stönades det över värmen och då slängdes inte ens vatten på aggregatet. De tror nog att vattenhinken är en fin dekoration som går bra ihop med den övriga inredningen.
Borde det inte tvärtom vara så att de ska kunna hantera hettan och vi nordbor gå under av den?

Är jag vuxen nu?

30 år fyllda och nu går det inte längre att förneka att man är vuxen, eller man borde väl åtminstone se sig som det. Jag har alltid varit ytterst skeptisk till att någon skulle kunna drabbas av en livskris bara på grund av att närma sig en viss ålder. Det är därför jag nu med motvilja erkänner att jag nog känt av den där omtalade 30-års krisen jag med. Lite, lite i alla fall. Eller, det har nog inget att göra med att jag fyllt just 30 utan snarare för att man nu har tagit steget in i den period i livet där villa, kombi, barn och giftemål lurar runt hörnet. Allt sånt känns i varje fall betydligt närmare förestående nu än då man var 20 och hade en hel "eevighet" kvar till 30.

Jag minns fortfarande en lektion i skolan. Tror det var i mellanstadiet. Läraren hade gett oss i uppgift att skriva en berättelse och illustrera hur vi föreställde oss våra liv vid 25-30 års ålder. För mig var det helt sjävklart att alla mina barn (3 stycken har jag för mig att det var) redan skulle ha kommit till världen och att jag skulle bo i ett vackert hus med min man och ha gjort en strålande karriär. Nu var ju detta bara ett barns fantasier och drömmar men jag kan inte låta bli att tänka på det ibland ändå. Mest bara för att jag nog då uppfattade det som att livet i princip var slut vid 30 och nu när jag själv är där, finna att det knappt ens börjat.

Många av mina jämnåriga bekanta har redan bildat familj, gift sig eller på annat sätt trätt djupare in i vuxenlivet än jag som trots min ålder än så länge bara skrapat lite på ytan. Jag tycker nog att man i takt med åren känner förväntningarna öka. På att man ska "ta tag i" sitt liv, eller rättare sagt skaffa sig ett fast jobb, slå rot och bilda familj. Både från ens omgivning men även på sätt och vis från sig själv. Man blir ju inte yngre direkt.
Men jag tror bestämt jag drar ut på det ett tag till. Ska bara bli biolog, stolt matte till en Fransk bulldogg, flytta till en ny stad och resa jorden runt först.
Man kan väl få bli vuxen vid 40 istället?

Jag=faster!

Så har jag då äntligen blivit faster. Lille Leo föddes den 8:e maj kl 01.25 och var en stor krabat på nästan 4 kilo och 53 cm lång. Jag pratade just med den stolta pappan som rapporterade att allt var bra med familjen.
Tyvärr kommer jag nog inte kunna se min brors-son förrän till hösten men jag har i alla fall ett bildbevis :)

Tour de Rioja

Tänkte att det kanske är på tiden att skriva lite om vår bilsemester nu när vi varit hemma i närmare en vecka.
Det började med att våra vänner Åsa och Mattias kom ner hit från Göteborg onsdag kväll.
På torsdag morgon tog vi vårt pick och pack till biluthyrningsfirman och kvitterade ut bilen. Äventyret kunde börja. Vi hade försökt se till att komma iväg hyfsat tidigt med tanke på det trafikkaos som vi anade kunde uppstå när alla stadsbor ger sig ut på landet inför långhelgen. Men då stan i princip var helt tom på trafik denna torsdags morgon, konstaterade vi att de flesta nog redan tagit sig iväg och att det skulle vara lugnt på vägarna. Vi fick snart se anledningen till att det var så dött inne i stan.. Alla, och då menar jag verkligen alla, satt fast i de värsta bilköer jag nånsin sett strax utanför centrum. I närmare 3 timmar var det krypkörning och stillastående som gällde. Först när vi passerade gränsen till Madrids kommun började det lätta upp lite. Vi hade då varit på vägen i runt 4 timmar utan att ta oss längre än 5-6 mil. Hungriga och redan trötta på att åka bil, tog vi oss in i närmaste stad för att luncha och pausa lite. Det blev Burgos som visade sig vara en jättefin liten stad med bland annat en vacker katedral och mysiga små torg. Nu ville vi ju mest komma fram till San Sebastián innan det blev alltför sent så det blev inte mycket till sightseeing. Alltså styrde vi kosan norrut igen och utan alla köer gick det så klart betydligt snabbare även om vägen emellanåt gick i kringelkrokar uppför och nedför diverse berg. Hur som helst så hittade vi fram till San Sebastián och vårt hotell vid 19.30, nio timmar och 45 mil från Madrid. Eftersom vi bara skulle spendera en enda natt här och sedan resa vidare fanns det ingen tid att förlora så vi bara fräschade till oss lite och gick ut för att se oss omkring. Vi strosade ner till havet, beundrade utsikten en stund och följde sen strandpromenaden till hamnen där vi fick bord på en fisk-, och skaldjursrestaurang. Vi åt diverse väldigt färska och goda djur från havet som vi sköljde ner med lokalt vin innan resetröttheten satte in och vi tog en taxi tillbaks till hotellet.

San Sebastián är en lagom stor stad och man kan utan större problem se det mesta den har att erbjuda till fots. Så under fredagsförmiddagen och även en del av eftermiddagen promenerade vi runt en udde och beundrade Atlanten, gick på stranden och kände på vattnet (som dock var för kallt för att nån av oss badkrukor skulle våga sig i) och åt glass på en uteservering. Visst hade vi gärna stannat lite längre i denna härliga stad men nu hade vi ju fortfarande huvudmålet med resan kvar så det var bara att packa in sig i bilen och styra söderut igen. Det var nu som vi verkligen önskade att vi tänkt på att hyra en modell som klarade av annat än bara raka vägar och nedförsbackar. Vägen till Rioja var allt annat än rak och dessutom gick det uppförs mest hela tiden. Vår lilla Nissan gav upp så fort det gick uppåt och man kunde trycka gasen i botten på både 4:an och 5:an utan att det hände nåt. För att komma till byn där vi skulle bo var man tvungen att korsa ett rejält berg på väldigt smala och extremt kurviga vägar där vi bitvis fick nöja oss med att puttra fram på 1:an och 2:an men när vi väl kom upp till toppen bredde hela Rioja ut sig nedanför oss i en helt fantastisk vy. Sen var det bara att rulla på nerför berget, in på små byvägar och fram till Bodegas Puelles i den lilla byn Abalos där vi bokat in oss för ett par nätter.

Vi blev genast varmt välkomnade av Jesús och hans fru som driver både vingård och hotell samt hela familjen som satt ute i solen. Att det var mycket mer än bara ett hotell blev tydligt när Jesús visade oss runt, berättade hur allt funkade i huset och gav oss rummen. Med endast 6 hotellrum och ett värdpar som både bor i samma hus och har hand om allt ifrån vinproduktion till gästernas välbefinnande med lika stor passion, kände vi oss mer som gäster i deras hus än som att vi bodde på hotell. Själva huset var nybyggt men i 1600-tals stil och väldigt lyxigt inrett med allt man kan tänkas behöva. Vi kände oss genast som hemma och började med att koppla av i poolen och jacuzzin med utsikt över deras vinodlingar. När vi sedan skulle ta bilen för att åka till närmaste restaurang och äta middag, ropade Jesús in oss i vinbutiken och tyckte att vi ju bara måste prova deras viner först. Ingen kan väl motstå ett sånt erbjudande så där stod vi i baren och njöt av deras sju olika vinsorter innan middagen. Ingen av oss hade hört talas om dem innan jag råkade snubbla över deras sida på internet och det är väl kanske inte så konstigt med tanke på att de är ganska små producenter med bara 16 hektar. Men tydligen har de lyckats sälja in några flaskor till vissa av systemets butiker så jag kan rekommendera alla vinälskare att försöka få tag på en av dessa! Efter en stunds vindiskussioner och annat trevligt prat, både Jesús och hans fru visade sig nämligen vara väldigt pratglada, kom vi oss iväg till en restaurang de rekommenderat och som låg mitt ute i ingenstans. Trots att vi under resans gång skällt en hel del på bilen så var vi nu glada att vi hade en för i Rioja kan man inte lita till varken taxi eller buss.

Tystnaden, lugnet och den sköna sängen bidrog alla till en skön natts sömn. Vid frukosten möttes vi av värdparet som återigen gjorde sitt yttersta för att vi skulle trivas. Det stektes ägg och bacon, passades upp vid bordet och trugades. Det var nästan så att man fick dåligt samvete om man inte åt upp allt som serverades. Vi blev till och med erbjudna vin till frukosten haha.
Då vi ätit klart tog Jesús oss med på en rundtur av gården då vi fick veta hur de producerade sina viner och historien runt gården. Sen var det dags för vinprovningen igen men denna gång avböjde vi eftersom vi ville hinna med att se lite av omgivningarna också. Alltså satte vi oss i bilen och åkte mot Laguardia som sägs vara en av Riojas charmigaste orter. Och visst hade den charm. Gamla stenhus, små barer, smala gränder och läget uppe på en höjd med utsikt över nästan hela Rioja är ju svårslaget. Vi lunchade på en spansk restaurang innan vi åkte vidare till grannbyn El ciego där vi bokat tid för rundvandring på Marques de Riscal, en av de största vingårdarna i Spanien. Kontrasten mot våra vänner i familjen Puelles kändes milsvid. Och med tanke på att Marques årsproduktion ligger på en sisådär 5 miljoner flaskor mot Puelles 20 000 är den det också. Även om det kändes väldigt kommersiellt och lite väl turistigt så var det ändå värt ett besök. Om inte annat så för att se deras ganska så spektakulära lyxhotell/spa designat av Frank Gehry som även gjort Guggenheim museet i Bilbao.
Trötta på all kommersialism åkte vi hem till den lilla gården och kopplade av i poolen. Till denna kväll hade vi efter tips av Jesús bokat bord på den finaste restaurangen i grannbyn. Men innan vi kom iväg dit skulle det även denna kväll så klart provas viner och vid det här laget var vi så övertygade om dess storhet att vi handlade på oss ett antal flaskor att avnjutas hemma.
Middagen blev riktigt lyckad men samtidigt var det svårt att inte sörja lite att det ju faktiskt var vår sista kväll på denna underbara resa.

Redan tidigt morgonen därpå tog vi farväl av vårt otroligt vänliga värdpar med ett löfte om att snart återkomma och åkte söderut mot Madrid. Vi ville starta i god tid eftersom vi fruktade att det gott skulle komma att bildas lika hemska köer nu när alla istället skulle tillbaks till stan. Men allt löpte förhållandevis smidigt och efter bara fem timmar var vi tillbaks i storstan igen. Stadens alla ljud gjorde sig åter påminda och jag kom på mig själv med att längta tillbaks till lugnet på vingården. När Åsa och Mattias åkte hem till Sverige på måndagen hade vi redan bestämt oss för att snart besöka dem igen. Om inte annat så måste vi ju se till att förnya vårt vinlager :)

Bilder finns som vanligt samlade här.

Semester!

Nu blir det inget bloggande från min sida på ett par dar eftersom vi tidigt (är det meningen iaf) imorgon hämtar ut vår hyrbil och styr kosan norrut mot San Sebastián. Efter en övernattning där och förhoppningsvis bland annat ett dopp i havet, åker vi söderut igen för ett lite lägre stopp i La Rioja där vi ska få reda på hur man gör vin och antagligen dricka en hel del sådant också.
Hemma igen är vi på söndag kväll om allt går som det ska. Återkommer med en rapport då.

Önska oss lycka till i det spanska trafikkaoset är ni snälla :)
Ha en bra Valborg!