I dag hade klockan hunnit bli närmare två innan jag vaknade. Hade jag varit en normal vuxen människa hade jag nog inte kunnat sova längre än till 9 eller så. Men nu råkar det vara så att jag alltid har varit och fortfarande är väldigt bra på att sova. Om det är "normalt" eller inte kan man ju fundera över men jag mår bra i övrigt, alltså är det nog bara så att jag är sömnigare än de flesta.
Sovmorgonen till trots hann jag ändå med att göra en liten utflykt innan solen gick ner. Det blev en promenad genom Retiro-parken till botaniska trädgården. Där hade jag inte varit sedan innan vi flyttade hit och bara var på semester i stan så det var ju på tiden.
Även om många blommor redan blommat ut så fanns det en hel del fint att vila ögonen på. Och så alla dessa härliga dofter. Åh, ljuvligt!
Lite fotande blev det också och resultatet hittar ni här.
Nu är jag lite trött igen efter allt promenerande och luktande på blommor så jag ska nog gå till sängs och hoppas på att vakna av att min älskling kommer in genom dörren. Han skulle egentligen ha varit hemma några timmar vid det här laget men avgången blev uppskjuten till imorron bitti på grund av att besättningen behövde vila.
Sov sött!
21 augusti 2008
Det går undan..
Lite svårt att fatta men om bara en vecka kommer vår lägenhet vara tömd och alla saker vara på väg mot Göteborg.
Samtidigt som det känns skönt att vara hemma igen efter allt resande, känner jag mig lite stressad. Både över flytten som vi knappt börjat ta tag i och över den korta tid som är kvar innan vi lämnar Madrid. Känns som att man inte vill låta dagarna fram till dess bara gå så där utan vidare. Jag vill få ta ett ordentligt farväl av staden som varit vårt hem under ett och ett halvt år.
Men det är så många platser jag vill besöka igen, så många vänner att säga hejdå till och så lite tid. Det är omöjligt att hinna med allt och det kanske inte heller spelar någon större roll för jag vet att det ändå kommer bli lika tungt.
Då känns det lite bättre att tänka på den avskedsfest vi ska ha nu på lördag då man kommer få chansen att för sista gången på länge umgås med några av de man lärt känna här. Det ska bli kul!
Som sagt så försöker jag komma på vad jag ska göra av min sista vecka i stan. Någon att hitta på saker med hade varit trevligt men många av mina kompisar har semester nu och är på annan ort och de som inte har det, jobbar och har inte tid med så mycket annat tyvärr. Inte heller Tobias har varit hemma då han är i Sverige på jobb denna vecka.
Men dagarna har gått ändå och jag har fyllt dem med att gå på gymmet, pyssla lite hemma, kolla på tv-serier och promenera i parken bland annat. Så det är helt okej fast samtidigt känns det som att jag borde hunnit med mer, som att det är nu eller aldrig.
Jag vet att det inte är logiskt att känna så. Madrid kommer finnas kvar och så förhoppningsvis även vännerna, när vi kommer och hälsar på.
Har hört att vädret är lite si och så på vissa håll i Sverige så här bjuder jag på lite somrig fägring från gårdagens parkpromenad:
Samtidigt som det känns skönt att vara hemma igen efter allt resande, känner jag mig lite stressad. Både över flytten som vi knappt börjat ta tag i och över den korta tid som är kvar innan vi lämnar Madrid. Känns som att man inte vill låta dagarna fram till dess bara gå så där utan vidare. Jag vill få ta ett ordentligt farväl av staden som varit vårt hem under ett och ett halvt år.
Men det är så många platser jag vill besöka igen, så många vänner att säga hejdå till och så lite tid. Det är omöjligt att hinna med allt och det kanske inte heller spelar någon större roll för jag vet att det ändå kommer bli lika tungt.
Då känns det lite bättre att tänka på den avskedsfest vi ska ha nu på lördag då man kommer få chansen att för sista gången på länge umgås med några av de man lärt känna här. Det ska bli kul!
Som sagt så försöker jag komma på vad jag ska göra av min sista vecka i stan. Någon att hitta på saker med hade varit trevligt men många av mina kompisar har semester nu och är på annan ort och de som inte har det, jobbar och har inte tid med så mycket annat tyvärr. Inte heller Tobias har varit hemma då han är i Sverige på jobb denna vecka.
Men dagarna har gått ändå och jag har fyllt dem med att gå på gymmet, pyssla lite hemma, kolla på tv-serier och promenera i parken bland annat. Så det är helt okej fast samtidigt känns det som att jag borde hunnit med mer, som att det är nu eller aldrig.
Jag vet att det inte är logiskt att känna så. Madrid kommer finnas kvar och så förhoppningsvis även vännerna, när vi kommer och hälsar på.
Har hört att vädret är lite si och så på vissa håll i Sverige så här bjuder jag på lite somrig fägring från gårdagens parkpromenad:
20 augusti 2008
Usch och fy..
Ingen kan väl vid det här laget ha missat tragedin som idag inträffade på Madrids flygplats. Jag har under kvällen följt de extrainsatta nyhetssändningarna och det är omöjligt att inte bli ledsen och illa berörd av det som hänt.
Visst berörs man ju av hemska händelser oavsett vart i världen de inträffar men på nåt sätt blir det ännu verkligare och därför obehagligare ju närmare en själv det är. Nu hände det på en flygplats man befann sig på för bara ett par dagar sedan och med ett bolag jag ska flyga med om en dryg vecka. Visst känns det lite olustigt men å andra sidan borde sannolikheten att ett och samma bolag råkar ut för två olyckor på bara ett par veckor vara ganska så låg och flygkrascher är ju tack och lov ganska så sällsynta.
Visst berörs man ju av hemska händelser oavsett vart i världen de inträffar men på nåt sätt blir det ännu verkligare och därför obehagligare ju närmare en själv det är. Nu hände det på en flygplats man befann sig på för bara ett par dagar sedan och med ett bolag jag ska flyga med om en dryg vecka. Visst känns det lite olustigt men å andra sidan borde sannolikheten att ett och samma bolag råkar ut för två olyckor på bara ett par veckor vara ganska så låg och flygkrascher är ju tack och lov ganska så sällsynta.
19 augusti 2008
Botad?
Tror faktiskt jag äntligen blivit av med jet-laggen nu. Vaknade inte förrän vid 10-tiden imorse vilket jag tar som ett tecken på tillfrisknande :)
Betydligt bättre än att vakna klockan 03 och inte kunna somna om i alla fall.
Betydligt bättre än att vakna klockan 03 och inte kunna somna om i alla fall.
18 augusti 2008
Lake tahoe part 2
Andra morgonen vid sjön hoppade vi över den magra hotellfrukosten för att istället gå till restaurangen tvärs över gatan och få oss en brakfrukost bestående av bland annat blueberry pancakes (med smör och lönnsirap så klart), omelett med toast och potatis, fruktsallad och riktigt kaffe. All denna kolhydratstinna men ack så goda mat som får en att orka ända fram till lunch. Jag var lite extra glad över kaffet eftersom amerikanskt kaffe i 99 fall av 100 innebär "te" med svag antydan av kaffesmak. Inte så gott alls faktiskt..
Med energidepåerna fyllda till brädden kände vi oss redo för dagens äventyr.
Att hajka är en populär aktivitet i Lake tahoe och det är inte alls underligt med tanke på all den storslagna natur med vida skogar och höga berg (Sierra Nevada) som omringar sjön.
Självklart ville vi komma ut i naturen vi med så vi knallade in på turiststationen, hämtade upp kartor med förslag på vandringar och gav oss iväg. I USA tar man bilen vart man än ska och så även till skogen, så vi körde några miles tills vi hittade vandringsleden som började alldeles vid vägen.
Leden vi valt klassades som medelansträngande vilket kändes lite mitt emellan och rätt så lagom. Men lagom fick vi snart äta upp för vandringen började med närmare 400 meters vertikal stigning i sick-sack uppför berget. Våra stackars kroppar verkade närmast chockade över den tuffa starten och i den dryga 30-gradiga värmen blev det lite jobbigt. Vi stötte på en hel del folk efter stigen men de flesta hade redan vänt och var på väg till sina bilar vilket fick oss att ana att vi nog borde gett oss av tidigare för att komma undan den värsta hettan. Men här var vi nu och beväpnade med flera liter vatten och solkräm stretade vi vidare uppåt. Efter bara en liten stund när musklerna blivit varma gick det betydligt lättare och vi kunde börja njuta av utsikten istället för att tvinga oss framåt.
Efter en dryg timmes snirklande uppför berget, planade stigen plötsligt ut och vi befann oss mitt inne i den djupa skogen. Här susade vinden i de mäktiga träden, fåglarna kvittrade glatt och den friska lukten av skog genomsyrade luften. Trots den ständiga närheten till civilisationen rådde här ett stilla lugn. Vi stannade till ett litet slag för att njuta av skogens alla ljud och fick då se en liten jordekorre komma springandes tvärs över stigen, stanna upp och titta på oss för att sedan åter försvinna in i skogen. Vi befann oss i "björn-land" där möten med svartbjörn hör till vardagen. Men vi såg inte en enda nalle och visst blev jag lite besviken fast med tanke på hur oskygga och orädda de har blivit för människor, var det kanske bäst så. Inte heller någon örn såg vi, hur mycket jag än spanade mot himlen.
Leden vi gick på hette "Five lakes trail" och efter närmare två svettiga timmar hade den tagit oss till den första och största av de fem sjöarna. Mitt inne i skogen på nästan 2500 möh låg den och blänkte med sitt nästan kristallklara vatten. Vi hittade oss ett par stora stenblock alldeles vid vattnet där vi satte oss ner, beundrade vyn och åt av den medhavda matsäcken. Vattnet erbjöd skön svalka för trötta fötter men det var inte utan att vi grämde oss lite över att vi glömde packa badkläderna.. Vi var långt ifrån ensamma av att njuta av denna lilla pärla till sjö så något nakenbad kom inte på fråga. Men det räckte så gott så att bara sitta på en sten med fötterna i vattnet och insupa naturens skönhet.
Så småningom vände vi åter samma väg vi kom och var nere vid bilen igen efter bara en timme. Trötta, lite stela i musklerna men väldigt nöjda med vår bedrift!
Tiden innan middag spenderades liggandes i hotellets solstol, drickandes en kall öl och läsandes en god bok. Middag åt vi på samma restaurang som första kvällen, sittandes på terrassen vid sjön men nu med lite mer vemod i sinnet.
Redan morgonen efter var vi tvungna att lämna denna fantastiska plats. Vi kände båda att detta definitivt är ett ställe man kan bo på och att vi kommer att återvända någon dag.
Med energidepåerna fyllda till brädden kände vi oss redo för dagens äventyr.
Att hajka är en populär aktivitet i Lake tahoe och det är inte alls underligt med tanke på all den storslagna natur med vida skogar och höga berg (Sierra Nevada) som omringar sjön.
Självklart ville vi komma ut i naturen vi med så vi knallade in på turiststationen, hämtade upp kartor med förslag på vandringar och gav oss iväg. I USA tar man bilen vart man än ska och så även till skogen, så vi körde några miles tills vi hittade vandringsleden som började alldeles vid vägen.
Leden vi valt klassades som medelansträngande vilket kändes lite mitt emellan och rätt så lagom. Men lagom fick vi snart äta upp för vandringen började med närmare 400 meters vertikal stigning i sick-sack uppför berget. Våra stackars kroppar verkade närmast chockade över den tuffa starten och i den dryga 30-gradiga värmen blev det lite jobbigt. Vi stötte på en hel del folk efter stigen men de flesta hade redan vänt och var på väg till sina bilar vilket fick oss att ana att vi nog borde gett oss av tidigare för att komma undan den värsta hettan. Men här var vi nu och beväpnade med flera liter vatten och solkräm stretade vi vidare uppåt. Efter bara en liten stund när musklerna blivit varma gick det betydligt lättare och vi kunde börja njuta av utsikten istället för att tvinga oss framåt.
Efter en dryg timmes snirklande uppför berget, planade stigen plötsligt ut och vi befann oss mitt inne i den djupa skogen. Här susade vinden i de mäktiga träden, fåglarna kvittrade glatt och den friska lukten av skog genomsyrade luften. Trots den ständiga närheten till civilisationen rådde här ett stilla lugn. Vi stannade till ett litet slag för att njuta av skogens alla ljud och fick då se en liten jordekorre komma springandes tvärs över stigen, stanna upp och titta på oss för att sedan åter försvinna in i skogen. Vi befann oss i "björn-land" där möten med svartbjörn hör till vardagen. Men vi såg inte en enda nalle och visst blev jag lite besviken fast med tanke på hur oskygga och orädda de har blivit för människor, var det kanske bäst så. Inte heller någon örn såg vi, hur mycket jag än spanade mot himlen.
Leden vi gick på hette "Five lakes trail" och efter närmare två svettiga timmar hade den tagit oss till den första och största av de fem sjöarna. Mitt inne i skogen på nästan 2500 möh låg den och blänkte med sitt nästan kristallklara vatten. Vi hittade oss ett par stora stenblock alldeles vid vattnet där vi satte oss ner, beundrade vyn och åt av den medhavda matsäcken. Vattnet erbjöd skön svalka för trötta fötter men det var inte utan att vi grämde oss lite över att vi glömde packa badkläderna.. Vi var långt ifrån ensamma av att njuta av denna lilla pärla till sjö så något nakenbad kom inte på fråga. Men det räckte så gott så att bara sitta på en sten med fötterna i vattnet och insupa naturens skönhet.
Så småningom vände vi åter samma väg vi kom och var nere vid bilen igen efter bara en timme. Trötta, lite stela i musklerna men väldigt nöjda med vår bedrift!
Tiden innan middag spenderades liggandes i hotellets solstol, drickandes en kall öl och läsandes en god bok. Middag åt vi på samma restaurang som första kvällen, sittandes på terrassen vid sjön men nu med lite mer vemod i sinnet.
Redan morgonen efter var vi tvungna att lämna denna fantastiska plats. Vi kände båda att detta definitivt är ett ställe man kan bo på och att vi kommer att återvända någon dag.
15 augusti 2008
Dumma internet
Försökte ladda upp lite bilder för att illustrera inlägget jag just skrev men det gick alldeles för långsamt på hotell-internetet så jag fixar det när jag kommit hem istället. Då tänkte jag också berätta för er om resten av resan.
Men nu är det definitivt sovdags för om bara några timmar lyfter planet mot Chcago och därefter Madrid.
Vi hörs!
Kram så länge
Men nu är det definitivt sovdags för om bara några timmar lyfter planet mot Chcago och därefter Madrid.
Vi hörs!
Kram så länge
14 augusti 2008
Lake tahoe part 1
Som ni säkert redan listat ut var det Lake tahoe som blev nästa stopp på vår resa. Det är USA's största alpina sjö och ett populärt resmål sommar som vinter då stadsbor flockas i tusental för att susa nerför slalombackarna, segla på sjöns glasklara vatten eller bara ta sig en paus från storstadens myller.
Till den nordvästra delen av sjön anlände vi mitt på dagen i torsdags och blev genast förälskade. Både i sjön och i "The cottage inn" som blev vårt hem under de nästan fyra dagar vi spenderade här. Vårt lilla krypin var en del av en större stuga alldeles intill den stora sjön och från fönstret kunde vi få oss en skymt av det klarblå vattnet.
Angelägna som vi var att ge oss ut och se oss omkring, promenerade vi in på cykeluthyrningen tvärs över gatan, fick oss ett par cyklar och rullade iväg! Trötta som vi var efter bilresan blev det dock en ganska så kort utflykt men vi hann i alla fall få en liten uppfattning om omgivningen och ta en närmare titt på sjön. Det klara och nästan onaturligt blåa vattnet kombinerat med storleken på sjön, gör att man nästan får känslan av att befinna sig vid havet.
Innan vi kom tillbaks till stugan hade det hunnit bli sen eftermiddag. Vi promenerade ner till den privata strand som hörde till hotellet där Tobias tog sig ett uppfriskande dopp med jag, badkrukan som vittne. Dagen avslutades med middag på en terrass alldeles vid stranden medans solen gick ner över sjön.
Nästa morgon vaknade vi utvilade efter att ha sovit gott i tystnaden och lugnet. Efter lite frukost hoppade vi med ny energi upp i cykelsadlarna igen.
Asfalterade cykelvägar sträcker sig runt sjön och innan vi visste ordet av befann vi oss nästan halvvägs ner till den södra delen. Hotellfrukosten lämnade en hel del att önska så vid det laget var vi redan hungriga och stannade till på ett litet kafé för lunch innan vi vände åter.
Varken jag eller Tobias hade cyklat på ett par år innan denna utflykt så våra otränade och ohärdade bakdelar sa snart ifrån och vi lämnade tillbaks cyklarna. Varmt var det och svettiga efter turen tog vi oss åter ner till stranden för lite svalka. Denna gång doppade till och med jag mig i det lite kyliga vattnet. Och åh, så skönt det var!
På eftermiddagen åkte vi in till Tahoe city ett par kilometer bort där vi tvättade våra kläder och åt middag på en restaurang vi blivit rekommenderade av ett par väldigt trevliga gäster på hotellet. Maten var utmärkt och på väg tillbaks stannade vi till vid inloppet till sjön där vi såg en utter som simmade och några sjöfåglar. En fin avslutning på ännu en toppendag!
Fortsättning följer..
Till den nordvästra delen av sjön anlände vi mitt på dagen i torsdags och blev genast förälskade. Både i sjön och i "The cottage inn" som blev vårt hem under de nästan fyra dagar vi spenderade här. Vårt lilla krypin var en del av en större stuga alldeles intill den stora sjön och från fönstret kunde vi få oss en skymt av det klarblå vattnet.
Angelägna som vi var att ge oss ut och se oss omkring, promenerade vi in på cykeluthyrningen tvärs över gatan, fick oss ett par cyklar och rullade iväg! Trötta som vi var efter bilresan blev det dock en ganska så kort utflykt men vi hann i alla fall få en liten uppfattning om omgivningen och ta en närmare titt på sjön. Det klara och nästan onaturligt blåa vattnet kombinerat med storleken på sjön, gör att man nästan får känslan av att befinna sig vid havet.
Innan vi kom tillbaks till stugan hade det hunnit bli sen eftermiddag. Vi promenerade ner till den privata strand som hörde till hotellet där Tobias tog sig ett uppfriskande dopp med jag, badkrukan som vittne. Dagen avslutades med middag på en terrass alldeles vid stranden medans solen gick ner över sjön.
Nästa morgon vaknade vi utvilade efter att ha sovit gott i tystnaden och lugnet. Efter lite frukost hoppade vi med ny energi upp i cykelsadlarna igen.
Asfalterade cykelvägar sträcker sig runt sjön och innan vi visste ordet av befann vi oss nästan halvvägs ner till den södra delen. Hotellfrukosten lämnade en hel del att önska så vid det laget var vi redan hungriga och stannade till på ett litet kafé för lunch innan vi vände åter.
Varken jag eller Tobias hade cyklat på ett par år innan denna utflykt så våra otränade och ohärdade bakdelar sa snart ifrån och vi lämnade tillbaks cyklarna. Varmt var det och svettiga efter turen tog vi oss åter ner till stranden för lite svalka. Denna gång doppade till och med jag mig i det lite kyliga vattnet. Och åh, så skönt det var!
På eftermiddagen åkte vi in till Tahoe city ett par kilometer bort där vi tvättade våra kläder och åt middag på en restaurang vi blivit rekommenderade av ett par väldigt trevliga gäster på hotellet. Maten var utmärkt och på väg tillbaks stannade vi till vid inloppet till sjön där vi såg en utter som simmade och några sjöfåglar. En fin avslutning på ännu en toppendag!
Fortsättning följer..
12 augusti 2008
La Rioja-Napa Valley 1-0
Nu befinner vi oss på ett underbart litet bed and breakfast i Monterey, en liten kuststad söder om San francisco. Hit kom vi igår kväll efter att ha spenderat hela dagen med att ta oss de ca 55 milen från Lake tahoe, en sträcka som tog betydligt längre tid än beräknat på grund av en hel massa bilköer längs efter motorvägen. Idag har vi blad annat varit på valsafari och fått se ett och annat intressant! Men mer om det senare..
Tillgången på internet har inte varit den bästa på sistone så nu när jag har chansen, ska jag försöka uppdatera er lite på vad vi haft för oss. Sist ni hörde av mig var vi, som ni kanske minns på väg mot Napa valley där vi skulle spendera två nätter innan Lake tahoe.
Att köra hit gick fortare än väntat så på bara 1.5 timmar rullade vi i tisdags in på hotellet i den lilla orten American canyon i utkanten av dalen. Hotellet i sig var inget speciellt förutom att det kunde stoltsera med att vara Napa's enda ekovänliga hotell vilket ju i och för sig är ett stort plus. Restaurangen visade sig dock vara en liten pärla med riktigt god mat lagad på till stor del lokala råvaror så det blev vårat middagsval för båda kvällarna.
Tisdagens eftermiddag spenderades mest vid poolen och inte heller under kvällen rörde vi oss från bekvämligheten på hotellet.
Onsdagens aktivitet var inbokad sen länge och bestod av en tur genom dalens vingårdar i ett gammalt tåg, 3-rätters gourmetlunch samt besök på en av gårdarna. Redan på förhand känns ju det som ett vinnande koncept.
Det visade det sig vara också. Om än inte helt prisvärt. Men tåget var jättefint, servicen toppen, maten okej, vinet över förväntan och medresenärerna trevliga!
Vingården vi besökte hette Grgich Hills och hade en helt ekologisk/biologisk produktion och det var intressant att se hur den skiljde sig från en gård med traditionell sådan. Vi bjöds att prova samtliga viner, inklusive deras Chardonnay som sägs vara en av de bästa i världen! Självklart köpte vi med oss ett par flaskor att lägga till vår lilla samling där hemma (dock inte av chardonnayen som var alldeles för dyr).
Under detta stopp hade tåget tuffat vidare till slutstationen, där det vänt och nu var redo att plocka upp oss för återfärd mot Napa. Lite efterrätt hann vi med och sen rullade vi åter in på stationen.
Så mycket mer än detta hann vi inte med innan vi på onsdagen åkte vidare mot Lake tahoe som jag ska berätta om nästa gång!
Det är svårt att inte jämföra Napa valley med Spaniens Rioja. Något man nog egentligen inte borde för det är väl inte direkt rättvist gentemot Napa att ställas mot denna europas gigant vad gäller vinproduktion. Men jag gör det ändå och kan då konstatera att Napa nästan helt saknar Riojas charm, personlighet och vackra landskap.
Napa känns betydligt mer kommersiellt och turistigt. Dessutom drunknar landskapets skönhet i motorvägarnas asfalt som skär igenom vinodlingarna.
Hade vi haft mer tid att se oss omkring på, så hade jag säkert varit av en annan uppfattning men just nu känns det mest som att man lika gärna hade kunnat hoppa över detta stopp för att istället få mer tid i Lake tahoe.
Nåja, maten var i alla fall god och vinet likaså :)
Tillgången på internet har inte varit den bästa på sistone så nu när jag har chansen, ska jag försöka uppdatera er lite på vad vi haft för oss. Sist ni hörde av mig var vi, som ni kanske minns på väg mot Napa valley där vi skulle spendera två nätter innan Lake tahoe.
Att köra hit gick fortare än väntat så på bara 1.5 timmar rullade vi i tisdags in på hotellet i den lilla orten American canyon i utkanten av dalen. Hotellet i sig var inget speciellt förutom att det kunde stoltsera med att vara Napa's enda ekovänliga hotell vilket ju i och för sig är ett stort plus. Restaurangen visade sig dock vara en liten pärla med riktigt god mat lagad på till stor del lokala råvaror så det blev vårat middagsval för båda kvällarna.
Tisdagens eftermiddag spenderades mest vid poolen och inte heller under kvällen rörde vi oss från bekvämligheten på hotellet.
Onsdagens aktivitet var inbokad sen länge och bestod av en tur genom dalens vingårdar i ett gammalt tåg, 3-rätters gourmetlunch samt besök på en av gårdarna. Redan på förhand känns ju det som ett vinnande koncept.
Det visade det sig vara också. Om än inte helt prisvärt. Men tåget var jättefint, servicen toppen, maten okej, vinet över förväntan och medresenärerna trevliga!
Vingården vi besökte hette Grgich Hills och hade en helt ekologisk/biologisk produktion och det var intressant att se hur den skiljde sig från en gård med traditionell sådan. Vi bjöds att prova samtliga viner, inklusive deras Chardonnay som sägs vara en av de bästa i världen! Självklart köpte vi med oss ett par flaskor att lägga till vår lilla samling där hemma (dock inte av chardonnayen som var alldeles för dyr).
Under detta stopp hade tåget tuffat vidare till slutstationen, där det vänt och nu var redo att plocka upp oss för återfärd mot Napa. Lite efterrätt hann vi med och sen rullade vi åter in på stationen.
Så mycket mer än detta hann vi inte med innan vi på onsdagen åkte vidare mot Lake tahoe som jag ska berätta om nästa gång!
Det är svårt att inte jämföra Napa valley med Spaniens Rioja. Något man nog egentligen inte borde för det är väl inte direkt rättvist gentemot Napa att ställas mot denna europas gigant vad gäller vinproduktion. Men jag gör det ändå och kan då konstatera att Napa nästan helt saknar Riojas charm, personlighet och vackra landskap.
Napa känns betydligt mer kommersiellt och turistigt. Dessutom drunknar landskapets skönhet i motorvägarnas asfalt som skär igenom vinodlingarna.
Hade vi haft mer tid att se oss omkring på, så hade jag säkert varit av en annan uppfattning men just nu känns det mest som att man lika gärna hade kunnat hoppa över detta stopp för att istället få mer tid i Lake tahoe.
Nåja, maten var i alla fall god och vinet likaså :)
5 augusti 2008
San francisco dag 2
Sitter nu i fåtöljen och kopplar av efter ännu en dag i San francisco. På grund av trötta fötter efter gårdagens vandrande uppför diverse kullar bestämde vi oss för att ta det lite lugnare idag.
Från tågstationen styrde vi stegen mot Macy's stora shoppingcenter, åkte upp till högsta våningen och slog oss ner vid ett bord på terrassen med utsikt över Union square. Restaurangen här uppe heter The cheesecake factory och serverar förutom helt enorma och goda cheescakes även schysst mat i stora portioner. Efter en trerätters lunch var vi så mätta att vi knappt orkade röra på oss. Men stan ville vi ju se mer av så vi slog två flugor i en smäll och hoppade på en av de gamla spårvagnarna som gav oss både sightseeing och bekväm transport på samma gång. Färden gick mot Fisherman's wharf och det var fascinerande att se "chauffören" slita med de manuella bromsspakarna i varje brant nerförsbacke och vid alla hållplatser. Detta manuella spårvagnssystem är det enda i världen som fortfarande används och det är ju inte svårt att se varför de andra gått över till mer moderna lösningar. Men det tillför ju helt klart en viss charm till stadsbilden och är onekligen en stor turistattraktion.
Till Pappa- tänkte på dig när jag stod bredvid chauffören och försökte klura ut hur mekaniken bakom systemet fungerade. Det hade du säkert tyckt varit väldigt intressant! Hoppas du får chansen att se det nångång.
Så här i efterhand kan jag konstatera att Fisherman's wharf var nåt man hade kunnat hoppa över. Längs gatorna stod krimskrams-affärerna på rad och de många restaurangerna såg ut som rena turistfällor med överpriser. Ändå var här fullt av folk. Mest barnfamiljer som lockas att spendera sina pengar på skräp.
Men det fanns en ljuspunkt med besöket och det var sjölejonen på pier 39. Det är en liten hamn för mindre båtar men dessa sjölejon har helt enkelt okuperat ett antal bryggor och bosatt sig där. Nu är de till och med klassade som Kaliforniens tredje mest besökta turistattraktion! Som mest har så många som 1000 individer samlats här vid ett och samma tillfälle men idag var de betydligt färre än så. Trots det hördes de på lång väg så man kunde omöjligt missa dem. Hade det inte varit för ett väderomslag med kraftig dimma och hård blåst, hade man kunnat stå där hur länge som helst och bara iakta dessa livliga och talföra djur.
Eftersom vi ändå befann oss på rätt sida av stan, passade vi på att ta en taxi till Golden gate bridge. Chauffören körde oss ända fram till brofästet och vi kunde ta gångvägen ut på denna magnifika bro. Tyvärr var dimman vid det här laget så tät att man inte ens såg hela bron när man stod mitt på den. Men bara känslan av att ha gått på denna "ikon" till bro räckte gott. När vi inte längre stod ut med de isande vindarna och bruset från trafiken, vände vi tillbaks samma väg som vi kom. Trötta och frusna tog vi en taxi till stationen och hoppade på tåget mot San jose.
I morgon kommer vi att köra upp mot Napa valley, ungefär Kaliforniens svar på Rioja. Där ska vi spendera två nätter innan vi åker vidare mot Lake tahoe.
Har ingen aning om hur det kommer se ut med internetuppkoppling framöver men finns det möjlighet så lovar jag att hålla er uppdaterade!
Från tågstationen styrde vi stegen mot Macy's stora shoppingcenter, åkte upp till högsta våningen och slog oss ner vid ett bord på terrassen med utsikt över Union square. Restaurangen här uppe heter The cheesecake factory och serverar förutom helt enorma och goda cheescakes även schysst mat i stora portioner. Efter en trerätters lunch var vi så mätta att vi knappt orkade röra på oss. Men stan ville vi ju se mer av så vi slog två flugor i en smäll och hoppade på en av de gamla spårvagnarna som gav oss både sightseeing och bekväm transport på samma gång. Färden gick mot Fisherman's wharf och det var fascinerande att se "chauffören" slita med de manuella bromsspakarna i varje brant nerförsbacke och vid alla hållplatser. Detta manuella spårvagnssystem är det enda i världen som fortfarande används och det är ju inte svårt att se varför de andra gått över till mer moderna lösningar. Men det tillför ju helt klart en viss charm till stadsbilden och är onekligen en stor turistattraktion.
Till Pappa- tänkte på dig när jag stod bredvid chauffören och försökte klura ut hur mekaniken bakom systemet fungerade. Det hade du säkert tyckt varit väldigt intressant! Hoppas du får chansen att se det nångång.
Så här i efterhand kan jag konstatera att Fisherman's wharf var nåt man hade kunnat hoppa över. Längs gatorna stod krimskrams-affärerna på rad och de många restaurangerna såg ut som rena turistfällor med överpriser. Ändå var här fullt av folk. Mest barnfamiljer som lockas att spendera sina pengar på skräp.
Men det fanns en ljuspunkt med besöket och det var sjölejonen på pier 39. Det är en liten hamn för mindre båtar men dessa sjölejon har helt enkelt okuperat ett antal bryggor och bosatt sig där. Nu är de till och med klassade som Kaliforniens tredje mest besökta turistattraktion! Som mest har så många som 1000 individer samlats här vid ett och samma tillfälle men idag var de betydligt färre än så. Trots det hördes de på lång väg så man kunde omöjligt missa dem. Hade det inte varit för ett väderomslag med kraftig dimma och hård blåst, hade man kunnat stå där hur länge som helst och bara iakta dessa livliga och talföra djur.
Eftersom vi ändå befann oss på rätt sida av stan, passade vi på att ta en taxi till Golden gate bridge. Chauffören körde oss ända fram till brofästet och vi kunde ta gångvägen ut på denna magnifika bro. Tyvärr var dimman vid det här laget så tät att man inte ens såg hela bron när man stod mitt på den. Men bara känslan av att ha gått på denna "ikon" till bro räckte gott. När vi inte längre stod ut med de isande vindarna och bruset från trafiken, vände vi tillbaks samma väg som vi kom. Trötta och frusna tog vi en taxi till stationen och hoppade på tåget mot San jose.
I morgon kommer vi att köra upp mot Napa valley, ungefär Kaliforniens svar på Rioja. Där ska vi spendera två nätter innan vi åker vidare mot Lake tahoe.
Har ingen aning om hur det kommer se ut med internetuppkoppling framöver men finns det möjlighet så lovar jag att hålla er uppdaterade!
4 augusti 2008
God natt Kalifornien. God morgon Sverige.
Vid 21-tiden i fredags lokal tid, landade vi på San franciscos flygplats. Resan var precis lika lång och seg som väntat men förutom tristess och trötthet gick allt bra. Eftersom bilen i stort sett är det enda färdmedlet här i Kalifornien så hade vi bokat en hyrbil som hämtades ut efter ankomst. Efter att ha varit på resande fot i nästan ett dygn och inte sovit mer än kanske en halvtimme totalt, kändes det inte som den bästa av idéer att sätta sig bakom ratten och ge sig ut på motorvägen i ett främmande land och med en främmande bil... Men något annat alternativ fanns inte så det var bara att ge sig av och hoppas på det bästa.
Peter, en av Tobias jobbarkompisar, hade till oss glatt lånat ut sin lägenhet strax utanför San jose, ca 10 mil från flygplatsen. Gps:en programmerades och vi styrde ut på motorvägen. Denna motorväg förbinder San francisco med Los angeles och sägs vara tungt trafikerad under dygnets alla timmar. Så även denna kväll och det var omöjligt att inte stressas av alla som ville fram och gjorde mer eller mindre vansinniga byten mellan de sex filerna.
Lättnaden var stor när vi efter en 40 minuter började närma oss och kunde svänga in på en lite mindre väg. Tyvärr visade det sig snart att Gps:en inte kunde hitta rätt adress men efter att ha kört fel en gång, frågat efter vägen på en bensinmack och kört fel ett par gånger till, hittade vi sen äntligen rätt och somnade nästan så fort vi kom in genom dörren!
Med en så pass stor tidsskillnad som 9 timmar blir ju den interna klockan lite rubbad. Alltså vaknade jag redan kl 6 i går morse (lördag) och kände att det var dags att kliva upp. Inte så konstigt kanske med tanke på att det i Spanien då redan var eftermiddag. Men så tidigt kan man ju inte gå upp på sin semester så vi tvingade oss att somna om för att istället vakna ett par timmar senare.
Frukost intogs i en shoppingmall i närheten och därefter körde vi mot Santana row. Det är ett relativt nybyggt område i utkanten av San jose som består av restauranger, en hel massa butiker, lägenheter samt shoppingcenter. Rent, prydligt och utan större charm men utmärkt för shopping och en bit god mat. Trötta som vi var från resan och tidsomställningen kändes det som en lagom ansträngande aktivitet. Dessutom är ju allt rätt billigt nu så det gäller att passa på:) Jag hittade bland annat ett par supersköna och fina bh:ar på Victorias secret. Tycker det är synd och skam att denna toppenbutik inte finns i Europa.. Får nog ta och shoppa på mig ett litet lager innan vi åker hem hehe.
Härifrån hade vi tänkt åka in till San jose för lite sightseeing men då jag inte kände mig upplagd för att snurra runt i en miljonstad letandes parkeringsplats osv, stannade vi kvar i Santana row ända till middagstid, åt indiskt och åkte sedan “hem” för en tidig kväll.
Så idag hade vi beslutat oss för att åka in till San francisco. Enligt guideboken ska man till varje pris undvika att köra bil i denna stad med smått kaotisk trafik och sjukt branta backar. Inget vi ville vara med om, så vi lydde rådet och satsade på tåget i stället. Men i detta otroligt bilberoende land kan man ju tydligen inte ta sig någonstans utan att sätta sig bakom ratten. För att komma till närmaste tågstation fick vi alltså först åka bil i 20 minuter. Hela samhället verkar liksom vara uppbyggt runt att alla kör bil överallt. Det finns exempelvis inga mataffärer på gångavstånd utan samtliga ligger i stora shoppingmalls som man måste ta bilen till. Dessutom kör de flesta, åtminstone här, väldigt stora och alldeles för bensinslukande bilar. Med tanke på miljön och klimatförändringarna kommer de ju bli tvungna att ändra sitt beteende förr eller senare. Men det kommer nog inte bli lätt..
Hur som helst så är det ju då positivt att det i alla fall finns ett tåg som går ända in till San francisco. Visserligen tar resan 1.5 timme men det är ju helt klart bättre än att alla tar bilen.
Att besöka Alcatraz var en av sakerna jag sett mest fram emot med denna resa och jag hade sett till att i god tid boka biljetter för en guidad kvällstur på ett par timmar. Det var planerat tills ikväll och vi skulle ha gott om tid att då ta sista tåget tillbaks som inte gick förrän vid midnatt. Vid en sista tidtabells koll i morse visade det sig dock att sista tåget går redan kl 21 på helgdagar. Turen slutade tjugo i. Alltså fanns det ingen som helst chans att hinna och inte gick det att boka om Alcatraz bijetterna till en annan dag heller. Visst borde vi ju ha kollat upp tiderna bättre innan men jag tror det är lätt att ta för givet att det lokala transportsystemet funkar lika bra här som hemma i Europa. Det gör det inte.
När den värsta besvikelsen lagt sig beslutade vi oss för att ändå åka in till stan och se till att ha kul och roa oss på annat sätt.
Det visade sig inte vara några som helst problem! Efter att ha shoppat mig en varm tröja som skydd mot de kyliga Stillahavs-vindar som sveper in över staden, började vi se oss omkring. Promenaden gick genom det livliga Chinatown där det kändes som att man förflyttats till Kina då man gick runt bland gator och torg där det bara talades kinesiska och nästan inga skyltar på engelska fanns.
Vidare uppåt, kämpade vi med den kraftiga lutningen på stans alla kullar samtidigt som vi förundrade betraktade alla som lyckas parkera och manövrera sina bilar i dessa branta backar. Trötta blev benen av allt detta klättrande och fick vila på uteserveringen till ett av stans mikrobryggerier där det intogs husets egna öl.
Med ny livsglädje fortsatte färden med en avstickare till Caffe trieste där en scen ur “Gudfadern” spelats in. De hade också en underbart god Cappuccino.
Sedan bar det av uppåt igen. Och ännu lite mer. Pust, stön så jobbigt. Men snart kom lönen för mödan i form av en fantastisk utsikt över både centrum och åt andra hållet Alcatraz ute på sin egna lilla ö. Tyvärr hade dimman redan då börjat komma in från havet så sikten var inte helt klar men det gjorde inte så mycket.
All denna fysiska aktivitet gjorde oss hungriga och eftersom klockan ändå hade hunnit bli kaliforniansk middagstid (18.00), bestämde vi oss för att ta tåget tillbaks och äta i San jose.
Att restauranger i en miljonstad ska hålla öppet till åtminstone runt kl 22-23 även på en söndag utgår man ju ifrån men när vi kom fram vid nio hade de flesta redan stängt. Vi hade i alla fall turen att springa på ett mexikanskt ställe som hade öppet. Här var alla gäster mexikaner och spanska var det enda språk som talades. På teven visades mexikansk såpopera och inredningen kändes väldigt spartansk. Antagligen precis som i Mexiko konstaterade vi och åt glatt.
Nu måste jag sova för imorrn ska vi försöka ta ett tidigt tåg in till San francisco så vi hinner med att göra allt vi inte hann med idag!
Bilder kommer i morgon så tills dess får ni sysselsätta er med detta mastodontinlägg :)
Peter, en av Tobias jobbarkompisar, hade till oss glatt lånat ut sin lägenhet strax utanför San jose, ca 10 mil från flygplatsen. Gps:en programmerades och vi styrde ut på motorvägen. Denna motorväg förbinder San francisco med Los angeles och sägs vara tungt trafikerad under dygnets alla timmar. Så även denna kväll och det var omöjligt att inte stressas av alla som ville fram och gjorde mer eller mindre vansinniga byten mellan de sex filerna.
Lättnaden var stor när vi efter en 40 minuter började närma oss och kunde svänga in på en lite mindre väg. Tyvärr visade det sig snart att Gps:en inte kunde hitta rätt adress men efter att ha kört fel en gång, frågat efter vägen på en bensinmack och kört fel ett par gånger till, hittade vi sen äntligen rätt och somnade nästan så fort vi kom in genom dörren!
Med en så pass stor tidsskillnad som 9 timmar blir ju den interna klockan lite rubbad. Alltså vaknade jag redan kl 6 i går morse (lördag) och kände att det var dags att kliva upp. Inte så konstigt kanske med tanke på att det i Spanien då redan var eftermiddag. Men så tidigt kan man ju inte gå upp på sin semester så vi tvingade oss att somna om för att istället vakna ett par timmar senare.
Frukost intogs i en shoppingmall i närheten och därefter körde vi mot Santana row. Det är ett relativt nybyggt område i utkanten av San jose som består av restauranger, en hel massa butiker, lägenheter samt shoppingcenter. Rent, prydligt och utan större charm men utmärkt för shopping och en bit god mat. Trötta som vi var från resan och tidsomställningen kändes det som en lagom ansträngande aktivitet. Dessutom är ju allt rätt billigt nu så det gäller att passa på:) Jag hittade bland annat ett par supersköna och fina bh:ar på Victorias secret. Tycker det är synd och skam att denna toppenbutik inte finns i Europa.. Får nog ta och shoppa på mig ett litet lager innan vi åker hem hehe.
Härifrån hade vi tänkt åka in till San jose för lite sightseeing men då jag inte kände mig upplagd för att snurra runt i en miljonstad letandes parkeringsplats osv, stannade vi kvar i Santana row ända till middagstid, åt indiskt och åkte sedan “hem” för en tidig kväll.
Så idag hade vi beslutat oss för att åka in till San francisco. Enligt guideboken ska man till varje pris undvika att köra bil i denna stad med smått kaotisk trafik och sjukt branta backar. Inget vi ville vara med om, så vi lydde rådet och satsade på tåget i stället. Men i detta otroligt bilberoende land kan man ju tydligen inte ta sig någonstans utan att sätta sig bakom ratten. För att komma till närmaste tågstation fick vi alltså först åka bil i 20 minuter. Hela samhället verkar liksom vara uppbyggt runt att alla kör bil överallt. Det finns exempelvis inga mataffärer på gångavstånd utan samtliga ligger i stora shoppingmalls som man måste ta bilen till. Dessutom kör de flesta, åtminstone här, väldigt stora och alldeles för bensinslukande bilar. Med tanke på miljön och klimatförändringarna kommer de ju bli tvungna att ändra sitt beteende förr eller senare. Men det kommer nog inte bli lätt..
Hur som helst så är det ju då positivt att det i alla fall finns ett tåg som går ända in till San francisco. Visserligen tar resan 1.5 timme men det är ju helt klart bättre än att alla tar bilen.
Att besöka Alcatraz var en av sakerna jag sett mest fram emot med denna resa och jag hade sett till att i god tid boka biljetter för en guidad kvällstur på ett par timmar. Det var planerat tills ikväll och vi skulle ha gott om tid att då ta sista tåget tillbaks som inte gick förrän vid midnatt. Vid en sista tidtabells koll i morse visade det sig dock att sista tåget går redan kl 21 på helgdagar. Turen slutade tjugo i. Alltså fanns det ingen som helst chans att hinna och inte gick det att boka om Alcatraz bijetterna till en annan dag heller. Visst borde vi ju ha kollat upp tiderna bättre innan men jag tror det är lätt att ta för givet att det lokala transportsystemet funkar lika bra här som hemma i Europa. Det gör det inte.
När den värsta besvikelsen lagt sig beslutade vi oss för att ändå åka in till stan och se till att ha kul och roa oss på annat sätt.
Det visade sig inte vara några som helst problem! Efter att ha shoppat mig en varm tröja som skydd mot de kyliga Stillahavs-vindar som sveper in över staden, började vi se oss omkring. Promenaden gick genom det livliga Chinatown där det kändes som att man förflyttats till Kina då man gick runt bland gator och torg där det bara talades kinesiska och nästan inga skyltar på engelska fanns.
Vidare uppåt, kämpade vi med den kraftiga lutningen på stans alla kullar samtidigt som vi förundrade betraktade alla som lyckas parkera och manövrera sina bilar i dessa branta backar. Trötta blev benen av allt detta klättrande och fick vila på uteserveringen till ett av stans mikrobryggerier där det intogs husets egna öl.
Med ny livsglädje fortsatte färden med en avstickare till Caffe trieste där en scen ur “Gudfadern” spelats in. De hade också en underbart god Cappuccino.
Sedan bar det av uppåt igen. Och ännu lite mer. Pust, stön så jobbigt. Men snart kom lönen för mödan i form av en fantastisk utsikt över både centrum och åt andra hållet Alcatraz ute på sin egna lilla ö. Tyvärr hade dimman redan då börjat komma in från havet så sikten var inte helt klar men det gjorde inte så mycket.
All denna fysiska aktivitet gjorde oss hungriga och eftersom klockan ändå hade hunnit bli kaliforniansk middagstid (18.00), bestämde vi oss för att ta tåget tillbaks och äta i San jose.
Att restauranger i en miljonstad ska hålla öppet till åtminstone runt kl 22-23 även på en söndag utgår man ju ifrån men när vi kom fram vid nio hade de flesta redan stängt. Vi hade i alla fall turen att springa på ett mexikanskt ställe som hade öppet. Här var alla gäster mexikaner och spanska var det enda språk som talades. På teven visades mexikansk såpopera och inredningen kändes väldigt spartansk. Antagligen precis som i Mexiko konstaterade vi och åt glatt.
Nu måste jag sova för imorrn ska vi försöka ta ett tidigt tåg in till San francisco så vi hinner med att göra allt vi inte hann med idag!
Bilder kommer i morgon så tills dess får ni sysselsätta er med detta mastodontinlägg :)
1 augusti 2008
Så var man på väg igen då
Knappt har man hunnit komma hem och packa upp innan det är dags att packa ner och åka igen. Om några timmar sitter vi på planet på väg till San francisco där vi landar 18 timmar senare. Just resan är inget jag ser fram emot men det ska verkligen bli kul att se USA och Kalifornien för första gången!
Vi har fått låna en lägenhet som ligger i San jose, inte fullt en timme med bil från San francisco. Där ska vi spendera de första 5 dagarna innan vi kör upp mot Napa valley för ett par nätter på hotell och utforskande av diverse vingårdar.
Efter det blir det en lite längre resa ner till Lake tahoe för 3 nätter och förhoppningsvis en hel del friluftsliv innan vi styr kosan mot kusten igen och hamnar i Monterey. I denna lilla kuststad tillbringar vi också 3 nätter och har bland annat bokat in en val-, och delfinsafari som jag tror kommer bli väldigt intressant och givande.
Datorn ska packas ner så jag ska försöka uppdatera er på vad som händer och ladda upp bilder så ofta som möjligt.
Kram och ha det fint så länge!!
Vi har fått låna en lägenhet som ligger i San jose, inte fullt en timme med bil från San francisco. Där ska vi spendera de första 5 dagarna innan vi kör upp mot Napa valley för ett par nätter på hotell och utforskande av diverse vingårdar.
Efter det blir det en lite längre resa ner till Lake tahoe för 3 nätter och förhoppningsvis en hel del friluftsliv innan vi styr kosan mot kusten igen och hamnar i Monterey. I denna lilla kuststad tillbringar vi också 3 nätter och har bland annat bokat in en val-, och delfinsafari som jag tror kommer bli väldigt intressant och givande.
Datorn ska packas ner så jag ska försöka uppdatera er på vad som händer och ladda upp bilder så ofta som möjligt.
Kram och ha det fint så länge!!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
