Andra morgonen vid sjön hoppade vi över den magra hotellfrukosten för att istället gå till restaurangen tvärs över gatan och få oss en brakfrukost bestående av bland annat blueberry pancakes (med smör och lönnsirap så klart), omelett med toast och potatis, fruktsallad och riktigt kaffe. All denna kolhydratstinna men ack så goda mat som får en att orka ända fram till lunch. Jag var lite extra glad över kaffet eftersom amerikanskt kaffe i 99 fall av 100 innebär "te" med svag antydan av kaffesmak. Inte så gott alls faktiskt..
Med energidepåerna fyllda till brädden kände vi oss redo för dagens äventyr.
Att hajka är en populär aktivitet i Lake tahoe och det är inte alls underligt med tanke på all den storslagna natur med vida skogar och höga berg (Sierra Nevada) som omringar sjön.
Självklart ville vi komma ut i naturen vi med så vi knallade in på turiststationen, hämtade upp kartor med förslag på vandringar och gav oss iväg. I USA tar man bilen vart man än ska och så även till skogen, så vi körde några miles tills vi hittade vandringsleden som började alldeles vid vägen.
Leden vi valt klassades som medelansträngande vilket kändes lite mitt emellan och rätt så lagom. Men lagom fick vi snart äta upp för vandringen började med närmare 400 meters vertikal stigning i sick-sack uppför berget. Våra stackars kroppar verkade närmast chockade över den tuffa starten och i den dryga 30-gradiga värmen blev det lite jobbigt. Vi stötte på en hel del folk efter stigen men de flesta hade redan vänt och var på väg till sina bilar vilket fick oss att ana att vi nog borde gett oss av tidigare för att komma undan den värsta hettan. Men här var vi nu och beväpnade med flera liter vatten och solkräm stretade vi vidare uppåt. Efter bara en liten stund när musklerna blivit varma gick det betydligt lättare och vi kunde börja njuta av utsikten istället för att tvinga oss framåt.
Efter en dryg timmes snirklande uppför berget, planade stigen plötsligt ut och vi befann oss mitt inne i den djupa skogen. Här susade vinden i de mäktiga träden, fåglarna kvittrade glatt och den friska lukten av skog genomsyrade luften. Trots den ständiga närheten till civilisationen rådde här ett stilla lugn. Vi stannade till ett litet slag för att njuta av skogens alla ljud och fick då se en liten jordekorre komma springandes tvärs över stigen, stanna upp och titta på oss för att sedan åter försvinna in i skogen. Vi befann oss i "björn-land" där möten med svartbjörn hör till vardagen. Men vi såg inte en enda nalle och visst blev jag lite besviken fast med tanke på hur oskygga och orädda de har blivit för människor, var det kanske bäst så. Inte heller någon örn såg vi, hur mycket jag än spanade mot himlen.
Leden vi gick på hette "Five lakes trail" och efter närmare två svettiga timmar hade den tagit oss till den första och största av de fem sjöarna. Mitt inne i skogen på nästan 2500 möh låg den och blänkte med sitt nästan kristallklara vatten. Vi hittade oss ett par stora stenblock alldeles vid vattnet där vi satte oss ner, beundrade vyn och åt av den medhavda matsäcken. Vattnet erbjöd skön svalka för trötta fötter men det var inte utan att vi grämde oss lite över att vi glömde packa badkläderna.. Vi var långt ifrån ensamma av att njuta av denna lilla pärla till sjö så något nakenbad kom inte på fråga. Men det räckte så gott så att bara sitta på en sten med fötterna i vattnet och insupa naturens skönhet.
Så småningom vände vi åter samma väg vi kom och var nere vid bilen igen efter bara en timme. Trötta, lite stela i musklerna men väldigt nöjda med vår bedrift!
Tiden innan middag spenderades liggandes i hotellets solstol, drickandes en kall öl och läsandes en god bok. Middag åt vi på samma restaurang som första kvällen, sittandes på terrassen vid sjön men nu med lite mer vemod i sinnet.
Redan morgonen efter var vi tvungna att lämna denna fantastiska plats. Vi kände båda att detta definitivt är ett ställe man kan bo på och att vi kommer att återvända någon dag.
18 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar