Den "riktiga" kameran fick stanna hemma denna gång så kvalitén på bilderna är inte den bästa men man ser ju vad de föreställer i alla fall :)
Så fin
Hej hej!
Hej då!
Orkidée (vilken sort vet jag inte..)
En som äter kött
25 november 2008
Nyfikna karpar och annat fint
I går bestämde jag mig för att ta en liten paus från vintern och promenerade ner till botaniska trädgården. Där strosade jag runt i växthusen och njöt av fuktig värme, vackra växter och nyfikna karpar. Härligt att ha en sådan oas på promenadavstånd!
Den "riktiga" kameran fick stanna hemma denna gång så kvalitén på bilderna är inte den bästa men man ser ju vad de föreställer i alla fall :)
Så fin
Hej hej!
Hej då!
Orkidée (vilken sort vet jag inte..)
En som äter kött
Den "riktiga" kameran fick stanna hemma denna gång så kvalitén på bilderna är inte den bästa men man ser ju vad de föreställer i alla fall :)
Så fin
Hej hej!
Hej då!
Orkidée (vilken sort vet jag inte..)
En som äter kött
Julmarknad
I lördags eftermiddag kom Åsa och Mattias och hämtade upp oss med bilen och färden bar av till Gunnebo slott och deras julmarknad.
Kylan till trots blev det en riktigt mysig eftermiddag med lite julstämning och trevligt sällskap!
Väl hemma igen dracks det varm choklad med marsmallows och vispgrädde för att värma upp kropp och själ. Mmm.. gott :)
Slottet
Frusen Tobias
Tre glada marknadsbesökare
Ekologiska kossor som hörde till slottet
Detalj på en av byggnaderna
Kylan till trots blev det en riktigt mysig eftermiddag med lite julstämning och trevligt sällskap!
Väl hemma igen dracks det varm choklad med marsmallows och vispgrädde för att värma upp kropp och själ. Mmm.. gott :)
Slottet
Frusen Tobias
Tre glada marknadsbesökare
Ekologiska kossor som hörde till slottet
Detalj på en av byggnaderna
22 november 2008
Första snön!
Mängden snö får dock betraktas som blygsam men lite
vitt kan man ju skymta här och var i alla fall :)
Frostigt stilleben.
Mamma älg, ståtlig och grann!
Ännu bjuder naturen på sina färger.
Här kan man bli kall om rumpan.
17 november 2008
Söndagsutflykt
I helgen visade sig solen igen för första gången på ett par veckor. För att få njuta av den och samtidigt röra på oss lite i den friska senhösten, hoppade jag och Tobias på cyklarna och rullade ut mot Saltholmen.
Efter ungefär 7 kilometers kämpande i hård motvind nådde vi fram till denna lilla halvö som är porten till Göteborgs södra skärgård.
Vi parkerade cyklarna och tog oss en promenad, eller rättare sagt klättrade runt på klipporna vid havet. Saltholmen visade sig vara rätt liten och det fanns inte så mycket att se men jag kan tänka mig att det sommartid är ett perfekt ställe för en romantisk picknick på klipphällarna och kanske ett dopp i havet!
Tobias blickar ut över havet
Fåglarna prövar sina vingar i vinden
Utsikt över hamnen
Spår av en svunnen tid
Havsutsikt i motljus
Efter ungefär 7 kilometers kämpande i hård motvind nådde vi fram till denna lilla halvö som är porten till Göteborgs södra skärgård.
Vi parkerade cyklarna och tog oss en promenad, eller rättare sagt klättrade runt på klipporna vid havet. Saltholmen visade sig vara rätt liten och det fanns inte så mycket att se men jag kan tänka mig att det sommartid är ett perfekt ställe för en romantisk picknick på klipphällarna och kanske ett dopp i havet!
Tobias blickar ut över havet
Fåglarna prövar sina vingar i vinden
Utsikt över hamnen
Spår av en svunnen tid
Havsutsikt i motljus
7 november 2008
6 november 2008
Närkontakt
Som väntat tog det inte lång tid för rastlösheten att komma krypande. Jag har bara varit arbetslös i några få dagar men känner redan att det börjar krypa i kroppen.. Känslan av att dagarna och med dem livet bara går en förbi utan att tas tillvara på är inget jag vill vara med om. Måste hitta på nåt meningsfullt att göra snart innan jag blir tokig. Något större hopp om att hitta nytt jobb innan skolstarten i januari hyser jag inte, så fram tills dess tänkte jag i stället ägna mig åt att komma i form både fysiskt och psykiskt. Fysiskt genom att rida, promenera och kanske gymma och psykiskt genom att repetera matte och på så sätt förbereda mig inför komvux.
Dagens aktivitet blev en promenad i Slottsskogen. Som vanligt vaknade jag först vid lunch och fick skynda mig för att hinna fånga dagens sista solstrålar. Parken var för ovanlighetens skull nästan helt tom på folk och stilla. Djuren såg ut att slappa och njuta av lugnet lika mycket som jag.
Sista stoppet innan hemmet blev som vanligt säldammen som denna dag låg alldeles spegelblank och fick mig nästan att undra över vart alla knubbiga sälar tagit vägen. Jag lutade mig över staketet för att se bättre då jag helt plötsligt tittar in i ett par stora, svarta ögon bara någon tiondels centimeter från mina. Se där, en knubbsäl som beslutat sig för att kolla in mig lite närmare. Några sekunder senare var dess nyfikenhet stillad och det magiska ögonblicket förbi. Men mer än så behövdes inte för att jag skulle fortsätta hemåt med ett leende på läpparna.
Tyvärr känner jag mig annars mest bedrövad och ledsen då jag passerar säldammen. De har absolut ingen, varken fysisk eller psykisk stimulans i denna lilla betongbassäng och är dessutom ständigt utsatta mål för besökare utan möjlighet att söka skydd. Det är inget annat än sorgligt och jag har svårt att tro att de kan ha ett bra liv.
Ett par hundra meter längre bort ligger pingvindammen och där är det om möjligt ännu värre. Trettiotalet Humboldtpingviner ska dela på en bassäng i samma storlek som den genomsnittliga villapoolen och speciellt djup är den inte heller. Surfade runt lite på nätet för att se om någon annan reagerat på samma sätt som jag och hittade denna sida.
Det känns bra att veta att det finns andra som bryr sig och jag hoppas verkligen situationen för dessa djur snart kommer ändras på ett sätt eller annat.
Dagens aktivitet blev en promenad i Slottsskogen. Som vanligt vaknade jag först vid lunch och fick skynda mig för att hinna fånga dagens sista solstrålar. Parken var för ovanlighetens skull nästan helt tom på folk och stilla. Djuren såg ut att slappa och njuta av lugnet lika mycket som jag.
Sista stoppet innan hemmet blev som vanligt säldammen som denna dag låg alldeles spegelblank och fick mig nästan att undra över vart alla knubbiga sälar tagit vägen. Jag lutade mig över staketet för att se bättre då jag helt plötsligt tittar in i ett par stora, svarta ögon bara någon tiondels centimeter från mina. Se där, en knubbsäl som beslutat sig för att kolla in mig lite närmare. Några sekunder senare var dess nyfikenhet stillad och det magiska ögonblicket förbi. Men mer än så behövdes inte för att jag skulle fortsätta hemåt med ett leende på läpparna.
Tyvärr känner jag mig annars mest bedrövad och ledsen då jag passerar säldammen. De har absolut ingen, varken fysisk eller psykisk stimulans i denna lilla betongbassäng och är dessutom ständigt utsatta mål för besökare utan möjlighet att söka skydd. Det är inget annat än sorgligt och jag har svårt att tro att de kan ha ett bra liv.
Ett par hundra meter längre bort ligger pingvindammen och där är det om möjligt ännu värre. Trettiotalet Humboldtpingviner ska dela på en bassäng i samma storlek som den genomsnittliga villapoolen och speciellt djup är den inte heller. Surfade runt lite på nätet för att se om någon annan reagerat på samma sätt som jag och hittade denna sida.
Det känns bra att veta att det finns andra som bryr sig och jag hoppas verkligen situationen för dessa djur snart kommer ändras på ett sätt eller annat.
Minnet..
Har just sett Almodóvar's film "Hable con ella" (Tala med henne) och den gav mig en sådan längtan tillbaks till Spanien. Han verkar ha en förmåga att göra äkta och uppriktiga filmer som genom sina fantastiska skådespelare förmedlar en verklig bild av den spanska själen och kulturen.
Men min mening med detta inlägg var inte att recensera denna fantastiska film så jag nöjer mig med att säga att om du inte redan upptäckt Almodóvar och hans verk, är det hög tid att göra det!
Det jag egentligen ville få fram var hur snabbt man kan glömma. För bara ett par månader sedan levde jag i en annan värld. Eller kanske inte, men ett annat samhälle var det i alla fall. I ett annat land.
Där hade jag börjat finna mig till rätta och kommunicerade med lätthet både på jobbet och bland vänner på mitt nya språk. Spanskan, som jag tills för bara ett par år sedan knappt kunde uttala ett enda ord av.
Nu, när jag slog mig ner i soffan och såg de första minutrarna av filmen kom jag på mig själv med att tänka: "Oj, vad snabbt de pratar. Jag hinner inte med". Men minut för minut vande sig mina öron och jag kunde snart hyfsat följa med i dialogen. Kanske ingen stor sak egentligen men den känslan skrämde mig allt lite grann. Om det känns så här när man tagit en paus från språket på bara ett par månader, hur kommer det då se ut om ett par år? På den tid det tar att gå från nybörjare till nästintill flytande är jag övertygad om att man också kan glömma det man en gång lärt sig.
Jag vill inte glömma.
Men min mening med detta inlägg var inte att recensera denna fantastiska film så jag nöjer mig med att säga att om du inte redan upptäckt Almodóvar och hans verk, är det hög tid att göra det!
Det jag egentligen ville få fram var hur snabbt man kan glömma. För bara ett par månader sedan levde jag i en annan värld. Eller kanske inte, men ett annat samhälle var det i alla fall. I ett annat land.
Där hade jag börjat finna mig till rätta och kommunicerade med lätthet både på jobbet och bland vänner på mitt nya språk. Spanskan, som jag tills för bara ett par år sedan knappt kunde uttala ett enda ord av.
Nu, när jag slog mig ner i soffan och såg de första minutrarna av filmen kom jag på mig själv med att tänka: "Oj, vad snabbt de pratar. Jag hinner inte med". Men minut för minut vande sig mina öron och jag kunde snart hyfsat följa med i dialogen. Kanske ingen stor sak egentligen men den känslan skrämde mig allt lite grann. Om det känns så här när man tagit en paus från språket på bara ett par månader, hur kommer det då se ut om ett par år? På den tid det tar att gå från nybörjare till nästintill flytande är jag övertygad om att man också kan glömma det man en gång lärt sig.
Jag vill inte glömma.
4 november 2008
Uppdatering!
Nu när jag sitter här i soffan och ser tillbaka på tiden som passerat sedan vi lämnade Madrid, har jag svårt att förstå att det faktiskt bara är ett par månader sedan man klev på planet norrut och påbörjade ett nytt kapitel i livet.
Sedan dess har det hunnit hända en hel del men eftersom jag inte vill tråka ut er med alla detaljer, ska jag i stället försöka illustrera en del av händelserna med dessa bilder:
Först åkte jag hem till mamma och pappa för att vara med på min kära mormors 75-års firande.
Jag fick också äntligen träffa Leo, min brorsson för första gången.
En vecka stannade jag och hann även med ett par härliga promenader i den sköna höstsolen. Denna gång med mamma och moster som sällskap.
Hösten bjöd på underbara färger!
Fint var det också i blåbärsskogen.
Kunde inte låta bli att plocka mössan full med stora, härliga blåbär som sedan blev till en riktigt god paj.
Så blev det äntligen dags att åka ner till Göteborg och flytta in i vår fina andrahandslägenhet i Majorna. Här trivs vi!
Sovrummet.
Köket.
Tv-hörnan.
Trappan ner till källaren. Lite lustiga huset-känsla är det :)
Slottsskogen ligger alldeles runt hörnet så ibland tar jag mig en promenad och hälsar på djuren.
Vilken sötnos va?!
Även geten ser ut att njuta av höstsolen.
Pelikanerna är på hugget.
Från utsiktstornet kan man se nästan hela stan. Och en hel del skog.
I slutet av september blev det en tur till London främst för att vara med på Paradise lost's 20-års jubileum. Men en del turistande hann vi också med!
Detta stiliga par hittade vi utanför hovstallet (se fotot ovan).
Solnedgång i Regent's park.
Ljuva ros.
På väg tillbaks till hotellet stötte jag på denna allvarliga dam.
Och så hälsade vi så klart på hos drottningen.
Även här vaktades det för fullt.
Tog en promenad förbi stora Ben.
Och såg denna klassiker.
Tänk om man kunde ha de här i trädgården.
Efter att ha promenerat hela dagen, är det skönt med en vilopaus i parken.
Under hösten har jag också varit hundvakt och tagit hand om de två dvärgpudlarna Tyra och Teo några gånger. Här ser ni dock bara Teo eftersom yrvädret Tyra inte hade tid att sitta stilla och låta sig fotograferas.
Nu när vi plötsligt blivit med äppelträd måste man ju ta vara på de små godingarna. Både mos och chutney har det blivit.
Jag har också tagit upp ridningen igen och rider nu en gång i veckan på Göteborgs fältrittklubb. Denna lilla pålle tillhör dock Västanvindens islandshästar där jag var på tur för ett par veckor sedan.
Under den gångna helgen besökte jag den kungliga huvudstaden där den största delen av lördagen (5 tim) spenderades hos Mange på Evileye tattoo som för evigt etsade in denna underbara karp i min hud.
Jo, och så hittade jag ju ett nytt jobb också. Till att börja med var det jättekul att komma ut, träffa nytt folk och tjäna egna pengar. Men jag kände snart att det var på tok för slitsamt med 12-13 timmars pass flera gånger per vecka och så mycket att göra att man omöjligt hann med allt utan bara kände sig stressad, sliten och otillräcklig.
Det är ju förhållandevis dyrt att ha anställda här jämfört med i exempelvis Spanien och har man en arbetsgivare som vill dra ner på sådana kostnader, går det genast ut över personalen som då får slita ännu mer i en tjänst som redan från början är väldigt slitsam. På Hard rock café i Madrid hade jag och mina kollegor hand om fem bord var och jag minns att det även där kunde vara stressigt och svårt att hinna med. Här däremot, fick man ansvara för upp till elva bord, alltså mer än det dubbla och det blev bara för mycket. Känns inte som att det är värt att helt slita ut sig själv och sin kropp på ett ynka servitrisjobb. Alltså sade jag i går upp mig och är nu mellan två jobb igen.
Sådär ja, nu har ni alla stenkoll på mig och mitt liv igen och jag sitter här med skrivkramp :)
Sedan dess har det hunnit hända en hel del men eftersom jag inte vill tråka ut er med alla detaljer, ska jag i stället försöka illustrera en del av händelserna med dessa bilder:
Först åkte jag hem till mamma och pappa för att vara med på min kära mormors 75-års firande.
Jag fick också äntligen träffa Leo, min brorsson för första gången.
En vecka stannade jag och hann även med ett par härliga promenader i den sköna höstsolen. Denna gång med mamma och moster som sällskap.
Hösten bjöd på underbara färger!
Fint var det också i blåbärsskogen.
Kunde inte låta bli att plocka mössan full med stora, härliga blåbär som sedan blev till en riktigt god paj.
Så blev det äntligen dags att åka ner till Göteborg och flytta in i vår fina andrahandslägenhet i Majorna. Här trivs vi!
Sovrummet.
Köket.
Tv-hörnan.
Trappan ner till källaren. Lite lustiga huset-känsla är det :)
Slottsskogen ligger alldeles runt hörnet så ibland tar jag mig en promenad och hälsar på djuren.
Vilken sötnos va?!
Även geten ser ut att njuta av höstsolen.
Pelikanerna är på hugget.
Från utsiktstornet kan man se nästan hela stan. Och en hel del skog.
I slutet av september blev det en tur till London främst för att vara med på Paradise lost's 20-års jubileum. Men en del turistande hann vi också med!
Detta stiliga par hittade vi utanför hovstallet (se fotot ovan).
Solnedgång i Regent's park.
Ljuva ros.
På väg tillbaks till hotellet stötte jag på denna allvarliga dam.
Och så hälsade vi så klart på hos drottningen.
Även här vaktades det för fullt.
Tog en promenad förbi stora Ben.
Och såg denna klassiker.
Tänk om man kunde ha de här i trädgården.
Efter att ha promenerat hela dagen, är det skönt med en vilopaus i parken.
Under hösten har jag också varit hundvakt och tagit hand om de två dvärgpudlarna Tyra och Teo några gånger. Här ser ni dock bara Teo eftersom yrvädret Tyra inte hade tid att sitta stilla och låta sig fotograferas.
Nu när vi plötsligt blivit med äppelträd måste man ju ta vara på de små godingarna. Både mos och chutney har det blivit.
Jag har också tagit upp ridningen igen och rider nu en gång i veckan på Göteborgs fältrittklubb. Denna lilla pålle tillhör dock Västanvindens islandshästar där jag var på tur för ett par veckor sedan.
Under den gångna helgen besökte jag den kungliga huvudstaden där den största delen av lördagen (5 tim) spenderades hos Mange på Evileye tattoo som för evigt etsade in denna underbara karp i min hud.
Jo, och så hittade jag ju ett nytt jobb också. Till att börja med var det jättekul att komma ut, träffa nytt folk och tjäna egna pengar. Men jag kände snart att det var på tok för slitsamt med 12-13 timmars pass flera gånger per vecka och så mycket att göra att man omöjligt hann med allt utan bara kände sig stressad, sliten och otillräcklig.
Det är ju förhållandevis dyrt att ha anställda här jämfört med i exempelvis Spanien och har man en arbetsgivare som vill dra ner på sådana kostnader, går det genast ut över personalen som då får slita ännu mer i en tjänst som redan från början är väldigt slitsam. På Hard rock café i Madrid hade jag och mina kollegor hand om fem bord var och jag minns att det även där kunde vara stressigt och svårt att hinna med. Här däremot, fick man ansvara för upp till elva bord, alltså mer än det dubbla och det blev bara för mycket. Känns inte som att det är värt att helt slita ut sig själv och sin kropp på ett ynka servitrisjobb. Alltså sade jag i går upp mig och är nu mellan två jobb igen.
Sådär ja, nu har ni alla stenkoll på mig och mitt liv igen och jag sitter här med skrivkramp :)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
