Fotboll, vinter och nytt hår.

Inför matchen i lördags. Många spanjorer var det :)



Så här ser det ut i parken nu när det är vinter.






Och så till sist en bild på mig och mitt
tomteskäggsvita hår.

Nu är vintern här.

Första vinterdagen var det i fredags och detta till följd av att första snön då föll uppe i bergen. Eftersom det i princip aldrig snöar här nere i stan så får vi hålla till godo med regn och kyliga vindar istället. Så nu får man vara glad över att hösten blev så varm och fin och hoppas på att det inte dröjer längre än till slutet av januari innan man kan känna solen värma igen.

Helgen var den första på länge som vi spenderade tillsammans ensamma hemma och det kändes skönt. Den började med att Tobias i fredags kom hem helt slut efter en veckas hårt arbete i Galicien. Eftersom han behövde vila lite tog jag mig ut för ett par öl med Linda. Det var himla trevligt att bara sitta på en pub och prata om ditt och datt, nåt vi inte hunnit med att göra på länge. På denna pub träffade vi även några svenskar som åkt ner från Sundsvall bara för att se lördagens EM-kvals match mellan Sverige och Spanien.

Denna match såg även jag och Tobias från läktaren på Santiago Bernabeu, en helt enorm stadion som rymmer runt 87 000 åskådare. Riktigt fullsatt var den inte men det var alldeles fullt tillräckligt ändå för att få den rätta stämningen.
Även tillräckligt för att jag skulle känna paniken komma krypande när vi var tvungna att tränga oss igenom den upphetsade folkmassan för att ta oss till vår del av läktaren. Men då vi suttit oss ner mitt i den spanska hejarklacken (som ju iofs upptog i princip hela stadion), kunde jag slappna av igen och se fram emot en spännande match. Nu blev den ju inte så himla spännande för spanjorerna visade sig vara alltför överlägsna och vann, som ni alla redan vet, rätt så enkelt. Lite trist men det var hur som helst en kul upplevelse som man inte får chansen att vara med om så ofta.
Det var nästan så att man trodde sig vara tillbaks i Sverige då vi på hemvägen hörde svenska överallt. På bussen, på gatan och till och med på restaurangen där vi stannade till för lite nattmat.

En hel del spelande på vårt Wii har det också blivit under helgen. Även för mig som annars inte brukar vara så intresserad. Vi (läs Tobias) har nämligen skaffat det nya Super Mario-spelet och timmarna går alldeles för snabbt när man sätter sig framför teven. Jag har dock lite svårt att acceptera att saker inte alltid går min väg så det är nog nåt jag får träna på :)

På jobbfronten ser det fortfarande inte så ljust ut. Var på en intervju igår för ett uthyrningsföretag som söker folk till en kundtjänst. Intervjun gick bra men sen sa de att mina papper inte räcker för att de ska kunna anställa mig. Jag skulle även behöva ett arbetstillstånd tydligen. Något jag starkt ifrågasatte eftersom både Sverige och Spanien ju är EU-länder och jag redan har jobbat här med de papper jag har. De kunde inte heller förklara varifrån jag kunde skaffa mig ett sådant så jag ringde till svenska ambassaden för att kolla om jag hade missat nåt. Men som jag trodde så finns det inga fler dokument att få så jag får helt enkelt ringa företaget utan koll imorrn och förklara det för dem. Nu är det ju så klart inte säkert jag får jobbet för det men mina chanser ökar ju betydligt i alla fall.

Jag är numera vithårig (!) efter ett besök hos frisören tidigare idag. Sist jag var där och klippte mig så påpekade hon att jag skulle passa jättebra i vitt hår och undrade om jag inte ville låta henne göra en blekning. Jag kände mig tveksam och sa att det nog är nåt jag måste fundera över eftersom det ändå kändes lite extremt.
Så, idag efter att dyrt och heligt ha lovat att håret varken skulle bli det minsta lilla gult eller orange utan endast vitt, lät jag henne till slut gå loss med blekningen. Efter att ha suttit i säkert närmare en timme med en massa frätande kladd i håret var det så dags att se resultatet. En titt i spegeln. Och vad ser jag? Jo, ett hårburr som ser betydligt mer morotsfärgat än vitt ut. Hjälp, det var ju så här det inte fick bli, hann jag tänka innan hon kladdade på mer blekning och beordrade mig att läsa lite mer i min tjocka damtidning. Tack och lov såg håret ungefär lika vitt ut som tomtens skägg efter andra tvätten och det var bara för henne att fixa till den nya frisyren! Helnöjd över att ha fått en helt ny look till ett lägre pris än vad endast en klippning hade kostat mig i Stockholm gick jag ut i solskenet och promenerade hemåt. Nu hade jag inte direkt funderat på hur omvärlden ser på riktigt blonda tjejer.. Något som jag fick erfara bara ett par hundra meter från frisörsalongen då en man skrek rubia, rubia (blond tjej) och började följa efter mig. Sånt får man ju tyvärr stå ut med då man väljer att vara blond i ett land där majoriteten av tjejerna är betydligt mörkare. Känns bara så knäppt att man ska få så mycket oönskad uppmärksamhet på grund av sin hårfärg.

Igår kväll kom vår kompis Lina från skåne hit för att semestra lite. Hon ska stanna till på söndag så det blir säkert en del trevliga middagar osv under de närmaste dagarna!

Imorrn ska jag gå till en spansk tandläkare för första gången. Det finns tydligen gott om mindre seriösa sådana här men denna tandläkare går Anders och hans familj till så det bådar ju gott i alla fall. Tycker ändå alltid det är lite läskigt att få mina hål lagade så håll tummarna för mig är ni snälla :)

Visste ni förresten att..

Picasso döptes till följande namn:
Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Clito Ruiz y Picasso

Såg det när jag läste om honom på wikipedia efter att ha tagit reda på om han verkligen hann med nåt annat än att skapa. Och ja det gjorde han. Var bland annat gift 2 gånger och fick 4 barn med 3 olika kvinnor.

Imponerande, eller vad säger man?
Namnet är ju då helt klart i klass med Pippis (Långstrump alltså) och man kan ju undra om han nånsin bara slappade?

Så nu vet ni det! Känns bra att ha kunnat erbjuda en hel massa onödigt vetande så här på sena kvällskvisten:)

Kram och god natt!

Centro de arte Reina Sofía.

Muchacha en ventana

Så tog jag mig då till slut iväg på en liten kulturell utflykt. Har länge tänkt på att man ju faktiskt borde ta och besöka nåt av alla berömda konstmuseum i stan. Inte för att jag egentligen är sådär superintresserad utan mest för att det hör till allmänbildningen och så är det ju alltid bra att ha lite koll i alla fall.
Museo del Prado (http://www.museodelprado.es/index.php?id=50) är ju så klart ett av dem man bara måste besöka för all "klassisk" konst som Goya, Velázquez osv men det känns lite mer hårdsmält och inget jag hade lust med idag så då fick det alltså istället bli lite modern konst på Reina Sofía.

Museét är inhyst i en väldigt stor, vacker byggnad och täcker fyra hela våningar som man tar sig emellan med hjälp av en glashiss som går utanpå fasaden. Från högsta våningen hade man ganska fin utsikt över stan. Eller, det lilla man hann se dvs eftersom hissen var aningens för snabb för att man skulle hinna titta efter så mycket.
Inne i byggnaden såg man desto mer fina, färgglada, märkliga, roliga, tragiska och konstiga konstverk. Tavlor blandades med skulpturer, foton, videoinstallationer och statyer gjorda av både nutida konstnärer och ikoner som Picasso, Dalí och Miró för att nämna några. Picassos verk tog exempelvis upp flera stora rum och det var antagligen inte ens en bråkdel av vad han åstadkommit under sin karriär. Imponerande med tanke på att många verk tagit månader eller t o m år att färdigställa. Han kan väl knappast ha hunnit med så mycket annat i livet kan man tänka. Där kan man snacka hängivenhet!

Eftersom utställningen är så enormt omfattande så orkade jag inte kolla igenom allt. Hjärnan började bli övermatad med intryck nånstans halvvägs in tror jag haha. Men jag såg i alla fall till att pricka in alla verk av Dalí som jag tycker gjorde riktigt vackra sådana, om än ibland kanske något märkliga i överkant. Varje tavla så fylld av små små men viktiga detaljer som det kan ta flera minuter att upptäcka.

Det jag kan om konst är definitivt inte ens värt att nämna men ändå kunde jag helt klart uppskatta det jag såg. Tror faktiskt inte man behöver tolka in en massa budskap och analysera saker för att kunna njuta av konst. Alla människor uppfattar ju ändå saker och ting på olika sätt.
Mina favoriter var helt klart "Muchacha en la ventana" (flicka i fönster) som föreställer hans syster och är målad av Dalí vid bara 20 års ålder, samt den stora fotoutställningen med en hel del väldigt vackra bilder.

Besöket var tänkt att bli relativt kort eftersom jag känt mig lite trött och krasslig på sistone och mest ville komma ut ur lägenheten. Men timmarna gick och jag hade säkert strosat runt i 3 timmar eller så innan det blev kaffe och rostmacka i cafét på väg ut.
Hade en plan om att följa med Linda till spanskalektionen ikväll men något sade mig att min trötta hjärna och jag inte hade gjort så bra ifrån oss så vi stannade hemma istället.

Förresten så funkar spisen igen, hurraa!! Ingen ny blev det men plattorna är i alla fall utbytta så nu ska den förhoppningsvis vara med ett tag till.
Lagom till frukost imorrn (min frukost dvs, vid 14-tiden) kommer min älskade sambo äntligen hem igen!

Ett urval av mobilbilder.

I ett av mina städ-il på datorn här om dagen blev jag lite väl ambitiös i raderandet av onödiga filer, vilket medförde att jag råkade radera hela mitt iPhoto bibliotek. Massor med bilder från Chile, alla resor vi gjort och roliga utflykter borta bara i ett nafs. Snyft :(
Men nu har min kära sambo fixat så att alla filer kopieras och sparas på en extern hårddisk så nästa gång man gör ett sådant misstag (vilket säkert kommer hända klantiga mig igen) så gör det liksom inte så mycket.

Hur som helst så kom jag igår på att jag ju faktiskt har fotat en del med mobilen också och de bilderna fanns ju fortfarande kvar så dessa laddades kvickt upp och får nu utgöra grunden för mitt nya bibliotek.
Bilderna är ju av uppenbara skäl inte av bästa kvalitet men jag vill ändå bjuda på ett urval av dessa bilder:


Stans "snyggaste" balkong? :)


Den så kallade sjön i Retiro i em-sol.


Puerta de Toledo.





De svarta svanarna i parken.


Ett antal änder på rad. Hornstullsstrand, Stockholm.

Inget jobb i sikte.

Efter att i tre dagar ha jagat Hugo (en av alla managers på Hard rock) per telefon, tröttnade jag idag och promenerade iväg dit för att ta mig ett snack med honom. Då jag i princip blivit lovad att få komma tillbaks i december så var väl frågan bara om jag skulle kunna börja lite tidigare istället. Mer eller mindre övertygad som jag var om att det bara var att sätta igång att jobba igen blev så klart besvikelsen stor när han talade om för mig att de beslutat sig för att inte anställa fler folk för tillfället. Han var dock noga med att poängtera att det inte berodde på mig utan på att de går med förlust just nu och inte har råd att anställa fler. Jag gick därifrån med ett löfte om att höra från dem när de behöver personal igen. Troligtvis blir inte det förrän i mars då terassen öppnas. Men fram till dess borde man ju då ha hittat sig nåt annat att göra.
Måste erkänna att jag hade börjat se fram emot att vara servitris igen. Det var absolut något speciellt med stämningen, alla sköna människor och känslan av att man (för det mesta iaf) gjorde folk glada. Kanske är det så att detta jobb inte är så fantastiskt egentligen, utan det är min stora längtan efter något att göra och folk att umgås med som höjer det till skyarna..

För övrigt så har vi varit utan matlagningsmöjlighet (micro räknas knappast) i snart en vecka nu efter en kortslutning sent i fredags kväll. Jag ringde genast våra hyresvärdar för att förklara läget och de erbjöd sig att komma med en gång. En timme senare var de här och försökte lösa problemet genom att skruva och greja. Nästan så man fick lite dåligt samvete över att ha ringt dem eftersom de bor en bra bit bort. Hade dock ingen tanke på att de skulle köra hit med en gång men omtänksamma och snälla som de är vill de ju hjälpa till. Nu visade sig felet i denna näst intill antika kokplatta vara för allvarligt för att lösas av en hobby-elektriker. Så nu är hela spisen borta och vi väntar på besked om det blir en helt ny sådan eller om den gamla ska lagas.
Under tiden försöker jag äta så ordentligt det går med en micro och vattenkokare till hjälp. Inte alltför enkelt om man som jag försöker undvika fryst konstgjord färdigmat och nudlar. Fast idag fick det faktiskt bli det senare. Gott var det ju inte och knappast nyttigt heller men kompenserade så gott det gick med en stoor fruktsallad till efterrätt :)
Äta middag ute känner jag inte riktigt för eftersom jag tycker det är så trist att göra ensam nu när Tobias är i Galicien och jobbar. Man kan ju bara hoppas på att våra kära hyresvärdar dyker upp här med en ny spis under armen i morgon!

Den senaste veckan har julpyntandet tagit fart på allvar över hela stan och det känns nästan lika absurt som det gjorde i Chile att det snart är jul. Här har ju hösten just kommit, solen skiner och man kan fortfarande gå i t-shirt vissa dagar och så ska man fira jul. Knasigt. Antar att man aldrig kommer ifrån känslan att det är jul först när snön ligger minst metertjock och temperaturen kryper ner mot -20. Inte för att jag har något emot att strosa i parken sommarklädd med vetskapen om snökaoset hemma i Sverige men någon julkänsla kommer man nog inte få i år heller. Planer finns dock på att besöka IKEA och shoppa sig till sig lite svensk, äkta julstämning :) Hoppas, hoppas, hoppas de har lussebullar och glögg!
Det viktigaste på det spanska julbordet, i alla fall av utbudet i mataffären att döma, måste vara nougat, torkad frukt och nötter. Just nougaten (den spanska så klart) tar upp 5 (!) hela hyllor med diverse olika fabrikat och tillverkningsort i vår affär. Poppis värre alltså så det får man nog testa nån dag.

Nu ska jag gå och lägga mig och fundera över vad man kan hitta på under morgondagen. Tänkte ta mig ut och göra nåt skoj istället för att sitta hemma och hänga. Kanske gå och vara lite kulturell på detta ställe, det verkar fint:

http://www.museoreinasofia.es/portada/portada.php

Natti natti!

En apa i en bur.

Var vad jag såg ute på stan häromdan. Eller ja, nästan i alla fall.. "Apan" var i detta fall en tjej som stod i en glasmonter och spelade fiol medan ett tv-team filmade utanför. Hon ska tydligen spendera spendera dygnets 24 timmar i denna glasbur under en veckas tid. Varför har jag ingen aning om. Inte heller vad som får nån att gå med på en sån sak. Men för en riktig exhibisionist (stavas det så?) är det nog ett gyllene tillfälle kan man ju tänka sig.

Denna lite bisarra händelse utspelade sig då jag och Tobias var på väg att möta upp ett par spanska uppfödare som jag haft mailkontakt med angående eventuellt köp av dvärgpinscher. Vi träffades utanför veterinärkliniken där de strax innan gjort ultraljud på en av sina tikar och fått konstaterat att hon är dräktig med 5 valpar! Uppfödarna visade sig vara riktigt trevliga och man fick en känsla av att de var seriösa och hade bra hand med sina hundar. Med sig i bilen hade de dels tiken som är dräktig men också en annan tik med en nästan 7 veckor gammal valp. De vuxna tikarna såg fina ut och den lilla valpen, som inte var större än ett marsvin, var ju så klart helt bedårande söt. De tog ut tikarna ur bilen och gick lite med dem så att vi skulle få se hur de betedde sig. Nervösa och lite sprättiga till en början men efter ett tag kom de fram och tog lite kontakt med oss. Man hade ju önskat att de skulle vara lite mer harmoniska men med tanke på att de bor ute på landet och säkert inte är inne i stan så ofta så kan man ju förstå att de påverkas av alla ljud, människor och bilar.
Valpen skulle redan ha sålts men köparen hade lämnat återbud i sista stund så de ville sälja henne så fort som möjligt. De undrade om vi var intresserade och att vi då skulle få hem henne redan till helgen. Visst blev vi sugna men efter att ha funderat lite kom vi fram till att det bästa nog ändå är att vänta tills i februari då Biancas (hon som är dräktig) valpar blir leveransklara.
Jag har även pratat med en svensk uppfödare som delvis bor i Alicante och hon var verkligen hur trevlig som helst. Skulle jättegärna ta en valp av henne men eftersom ingen av hennes två tikar löpt än och hon har en lång intresselista så känns det ganska så osäkert om det blir av.

Tidigare samma dag var jag på en intervju hos ett uthyrningsföretag låångt utanför stan. Allt kändes jättebra ända tills jag sattes vid en dator för att visa att jag kunde jobba i Excel och Word. Det kan jag inte. Eller, jag trodde nog att jag hade koll på Word i alla fall men att skriva ett affärsdokument korrekt på spanska med alla titlar och allt kan jag inte. Pinsamt dåligt gick det och så även vad gäller Word. De skulle höra av sig senast igår vilket de inte gjort så jag antar att de är av samma åsikt. Måste erkänna att jag börjar bli lite trött på att bli intervjuad.

På kvällen denna dag följde jag med min kompis Linda till hennes skola och var med på en spanskalektion. Det är ju alltid kul att få använda sig av “de gamla grå” och nu fick de jobba hårt eftersom det var “subjuntivo” som stod på schemat. Upptäckte snart att jag redan glömt det mesta vad gäller denna del av grammatiken på bara ett halvår. Men efter att ha blivit lite påmind så kom en del tillbaks.
Den snälla lärarinnan sa att jag gärna får komma dit igen och även om det är en bit hemifrån så kan det ju vara kul att göra ibland!

Igår var det fredag men ingen vanlig sådan här i Madrid eftersom det var en helgdag. Dagen var tillägnad något lokalt helgon vilket innebar att endast Madrid hade helg. Lite märkligt kan tyckas men då alla regioner och även vissa städer har sina egna helgon så blir det ju en hel del lokala helgdagar som ska firas.
Under den senaste veckan har vi haft besök av Mattias och Åsa från Göteborg som var kompisar till Tobias men nu även mina. Det har så klart blivit en hel del strosande på stan, lite hemmamys och även några middagar/luncher ute.
Gårdagens lunch intogs på Hard rock och det var trevligt att träffa lite gamla kollegor igen. Jag pratade också med Hugo, den ena managern angående möjlighet till jobb och han sa att han gärna ser att jag börjar igen men skulle prata med de andra och att jag kunde ringa på måndag för besked. Efter att ha sökt en massa mer eller mindre torra kontorsjobb börjar jag så smått känna att det nog inte var så tokigt att jobba som servitris ändå. Slitsamt, javisst men samtidigt rätt skoj så om de vill ha mig tillbaks kommer jag nog att tacka ja.

Uppdatering: Idag på väg hem från stan passerade jag återigen förbi glasburen med den fiolspelande tjejen och fick lite mer information. Tydligen är det en reklamkupp för ett nytt webcommunity och tanken bakom det hela är att en människa som är isolerad från omvärlden ska få hela sitt kommunikationsbehov tillgodosett av internet. Utanför buren stod det folk redo att informera om detta nya community och få nya medlemmar som då skulle få kontakt med den kända violinisten i glasrummet.
Massa uppmärksamhet får de ju då i alla fall men frågan är om det inte är att gå lite väl långt i marknadsföringssyfte?

Cercedilla.

Så heter den lilla ort vi gav oss av mot i torsdags förmiddag. Resan föregicks av en hel del velande om vilket av alla ställen i bergen man skulle välja men nu blev det alltså Cercedilla till slut eftersom det verkade trevligast av deras hemsida att döma. Vi lyckades också hitta ett hotell som såg fint ut men när jag ringde för att boka hade de ingen koll på varken veckodagarna eller vad det kostade så lite fundersam blev man ju allt.

När vi kom till tågstationen var det låånga köer till biljettautomaterna och ännu längre till biljettkassorna. Självklart hade vi valt resdagen nr 1 för alla Madridbor som flydde stan inför den stundande långhelgen. Men vi hann med tåget i alla fall och slapp t o m stå hela vägen till skillnad mot många andra.
Efter en och en halvtimmes tågresa genom mer eller mindre slitna förorter och sedan vackra bergsbyar rullade vi in på stationen i Cercedilla. Den friska luften slog emot oss när vi klev ut på perrongen och det kändes verkligen att man befann sig långt ifrån stadens stress och stök. Hotellet visade sig också existera alla farhågor till trots och låg på bekvämt avstånd från stationen.

Det lilla hotellet.



Tågstationen.

Efter att ha dumpat av ryggsäckarna på rummet gav vi oss av på upptäcktsfärd.
Hungriga var vi och det var lunch-dax så vi följde skyltarna som pekade mot ortens restauranger. Det blev typisk spansk mat på en solig uteservering. Efter denna energistinna måltid kände vi oss redo för att utforska vandringslederna som omgav byn.

Det visade sig finnas en hel massa sådana av varierande svårighetsgrad och längd. Så det var bara att välja en och hoppas på att inte gå vilse :) Vi tog den blå som följde en gammal, bitvis stenbelagd väg som slingrade sig uppför berget genom en skog med höga tallar och ormbunkar.



Jag hade hoppats på att få syn på lite vilda djur men det blev mest en massa kor som gick och betade i skogen. Inte så vilda men väldigt söta så de fick också vara med på några kort:)





Tittut :)

Vi gick och gick, uppförs och nedförs. Fast mest uppåt och efter ett par timmars promenad befann vi oss ganska högt uppe med en fin utsikt över byn. Vi hade börjat följa en annan led och hade ingen aning om vart den ledde eller hur lång den var. Eftersom det snart skulle börja skymma och vi inte ville famla i mörkret så vände vi tillbaks nedåt efter att ha vilat ett tag.


Lite välförtjänt vila mitt i skogen.

Det dröjde ändå ett bra tag innan vi kom ner till hotellet och det hade hunnit bli både mörkt och kyligt. Med stumma ben och ömma muskler tog vi oss ner till hotellbaren för en välförtjänt (och såå god) öl innan det blev middag på en mysig argentinsk/italiensk restaurang. Mätta och belåtna tog vi en skön promenad under den stjärnklara himlen tillbaks till hotellet och bara njöt av tystnaden och lugnet.

Morgonen efter var det lite stelt här och där men vi tog oss i alla fall upp i tid och hann med en frukost innan vi tog på oss ryggsäckarna och gav oss ut igen. Dagen innan när vi var ute i skogen mötte vi en hel grupp som var ute på turridning och jag blev så klart sugen på att rida jag med. Så denna fredagsförmiddag styrdes kosan mot stallet. Det visade sig ligga lite längre bort än förväntat så det blev en ganska rejäl promenad under en förvånansvärt starkt lysande novembersol.





Härligt landskap!


När vi kom fram till stallet stod hästarna sadlade och redo att ge sig av och de hade platser kvar i gruppen så det var bara att hoppa upp på varsin häst och ge sig av!
Vi fick rida tillsammans med en ledare och några spanjorer och ingen verkade ha någon direkt tidigare erfarenhet så det blev en lugn tur med lite trav men mest skritt. Lite långtråkigt men samtidigt bra med tanke på alla ovana ryttare som var med.
Efter ett par mer eller mindre kaotiska ridturer i Chile med illa skötta hästar var det skönt att se ett välskött stall fullt med till synes välmående och glada sådana.


Redo att ge oss av.



"Min" lilla häst.

När ridturen var över promenerade vi tillbaks till byn i det härliga solskenet, knappt så man kan fatta att det är november redan och man fortfarande kan gå i t-shirt utan att frysa :)
I byn åt vi lunch i form av oxfilé från korna i bergen och köttet var helt otroligt mört och gott så det märktes att det kom från djur som fått gå ute och röra på sig. Helt klart en bra avslutning på ett par härliga dagar.
Efter en dryg timme på tåget med “klassiska favoriter” skvalandes ur högtalarsystemet, befann vi oss åter i storstadens myller.
Även om jag för det mesta trivs väldigt bra i stan känns det skönt att veta att lugnet och lantluften väntar bara en kort tågresa bort.

Ett Sverige i höstskrud.

Mamma, Olle och Linda på promenad.



En gammal milasten.









Stortallen på Kuusilakivaara.






Utsikt från fågeltornet.