Och så lite bilder.

Här hittar ni alla foton jag tagit under veckan i Sverige:

Varberg

Göteborg

Malmö

Hem ljuva hem!

Hur mycket jag än tycker om att vara ute och resa så är det ändå alltid lika skönt att komma hem. Bara det att åter få sova i sin säng är ju helt underbart! Här har vi dessutom luftkonditionering som gör att man faktiskt kan sova trots värmen. Ja, man kan till och med ha överseende med att den låter som ett tröskverk så länge den ger svalka.

Eftersom vi idag skulle flyga från Köpenhamn tog vi tåget ner till Malmö igår. Tobias spenderade dagen på kontoret och jag passade på att se lite mer av staden. Det blev en promenad till Malmöhus där jag strosade omkring i den omgivande parken, blev anfallen av revirhävdande gäss som tyckte att stigen var deras och tyckte att slottet inte alls kändes som ett slott utan mer som en slags stor, gammal fabriksbyggnad. Men dock en fin sådan.
Redan här började fötterna ömma men det var bara att knalla på för Turning torso skulle jag bestämt se. Självklart hade jag ju lyckats välja sommarens varmaste dag för denna utflykt men genom att tänka den tröstande tanken att det trots allt var en sisådär 10 grader svalare än i Madrid, nådde jag till slut mitt mål. Man kan säkert säga en massa mindre smickrande saker om projektet som sådant men att det är en häftig byggnad måste man ju erkänna.

Vi hade sett fram emot en natts ordentlig sömn i svalt rum på hotellet men insåg snart att någon luftkonditionering inte existerade på detta 4-stjärniga hotell. Så det blev att öppna alla fönster ut mot centralstationen, en stor gata med busshållplats samt kebabstånd vilket som ni nog förstår inte direkt bidrog till en fridfull natt. Så nu ska jag lägga ifrån mig laptopen och krypa ner. I min alldeles egna säng. Med luftkonditioneringen tryggt brummandes bredvid.

God natt!

Det blir nog bra det här!

Nu tvivlar jag inte längre på att det är rätt att flytta till Göteborg. Vi hade en jättetrevlig helg i stan och nu ser jag mest bara fram emot att få komma i ordning i den fina lägenheten och ge mig ut på upptäcktsfärd. Det känns som en lagom stor stad som verkar ha ett bra utbud vad gäller det mesta.
Tror vi redan hittat vårt nya stammishak i Delirium café som är en riktigt trevlig pub med god mat och över 1000 ölsorter från hela världen!

I söndags fick vi äntligen se vår blivande lägenhet för första gången. Den var precis så fin som man kunnat hoppas och läget är helt perfekt. Från Åsa och Mattias promenerade vi på bara en dryg kvart och Slottsskogen ligger runt hörnet. Dessutom verkar det vara ett lugnt område, spårvagnen stannar bara några meter från farstun och mataffär finns på gångavstånd. Mycket bättre än så kan det nog faktiskt inte bli!

Åsa och Mattias var tyvärr bortresta över helgen men var hemma igen i söndags lagom tills dess att vi skrivit på kontraktet så vi hann umgås lite över en middag på stan och efter det glass i den ljumma sommarkvällen.

Godmorgon världen!

Så glad jag är att man struntade i sovmorgonen i morse till förmån för en timmas rask promenad utmed havet. Strax innan nio styrde jag yrvaket stegen ner mot hamnen. Snart mötte mig den friska doften av hav och sömnigheten försvann som genom ett trollslag. Så jag ökade farten men stannade genast upp igen för att beundra det oändliga blåa som bredde ut sig framför mig. Solen strålade redan från en himmel fri från moln och med allt det blåa såg man knappt vart himlen slutade och havet tog vid.

Trots den tidiga timmen var jag långtifrån ensam efter strandpromenaden, utan hade sällskap av både folk och fä i form av morgonbadare, tidiga motionärer och skriande måsar. En bit ut guppade vita segelbåtar ljudlöst fram och fästningen tronade stolt på sin en gång i tiden säkert ointagliga kulle. Alltsammans så vackert att jag nästan glömde bort tid och rum. Men en hotellfrukost tackar man ju inte nej till och med utcheckning som skulle ske senast kl 11 var det bara att etsa in så mycket som möjligt i minnet och återvända till verkligheten.
Frukosten var precis så komplett och god som man förväntar sig av ett bra hotell och jag hann både med att duscha, packa ihop och cheka ut till kl 11.
Nu sitter jag mätt och belåten i hotellobbyn redo att åter ge mig ut i den svenska sommaren. Denna gång utrustad med ett extra lager solkräm :)

I går Malmö, i dag Varberg, i morgon Göteborg..

Här ligger jag nu i en stor och fluffig säng på Varbergs stadshotell, vilar mina fötter som är ömma efter två dagars turistande och känner mig allmänt nöjd med tillvaron. Att jag skulle ha lite långtråkigt dessa dagar med Tobias på jobbet och jag för mig själv, var något jag räknat med. Men det visade det sig vara helt obefogat minsann.

Vid lunchtid igår tuffade vi in på Malmö station med tåget från Köpenhamn. En kort promenad senare befann vi oss på kontoret där Tobias genast satte igång att jobba och jag fick en efterlängtad pratstund med Johanna som jag inte sett på alldeles för länge. Trevligt, trevligt med andra ord!
Med kartan i högsta hugg gav jag mig sen ut för att upptäcka stan. Inte första gången för mig i Malmö men eftersom jag inte minns mer än en gågata och besök på Jägersro, räknas det knappt. Alltså blev det en hel dags turistande i denna trevliga lilla stad. Centrum kändes mycket mindre än förväntat så jag strosade förbi flera små torg med kaféer och uteserveringar, historiska byggnader, kanalen och så klart in i några butiker.
Middag blev det med Tobias kollegor på en av "Lilla torgs" uteserveringar. Maten var ingen höjdare tyvärr men tur då att sällskapet var trevligt och miljön mysig. Lite mat i magen blev det trots allt och sen ville jag bara sova, trött som man var av resan och promenerandet så det blev en tidig kväll.



Malmö kanal



En av alla dessa fikastunder


Korsvirkeshus vid Lilla torg

Ganska precis 24 timmar efter ankomsten till Malmö, rullar vi återigen in på stationen. I Varberg denna gång. Inte heller här är jag för första gången. Företaget som Tobias jobbar i har sitt svenska huvudkontor i denna lilla västkuststad och här på deras julfest var jag för en sådär 4 år sedan då vi just blivit ett par. Då var det mest kallt, mörkt och ingen tid för upptäcktsfärd. Men det har jag ju gott om tid för nu istället. Så fort vi lämnat väskorna på hotellet och han gett sig av till kontoret styrde jag kosan mot havet. Varberg ligger alldeles vid vattnet så på bara några minuter från centrum står man nere i hamnen. Det är en charmig liten hamn med kaféer, badstrand och segelbåtar. Alldeles intill kan man svänga upp till fästningen som uppfördes på 1500-talet. Intressant, tänkte jag och knatade upp för backen. Högst upp fanns det ett kafé där jag hade hoppats på att få mig en god latte men de hade bara automatkaffe så jag fick nöja mig med vacker havsutsikt och salta vindar istället. Resten av dagen spenderades sittandes i solen vid torget med en latte och god glass samt provandes kläder i alla de svenska butiker man saknat. Sen var det helt plötsligt kväll. Tobias hade jobbat klart och det var dags att äta middag. Men eftersom man är van vid att äta betydligt senare så hinner man aldrig bli riktigt hungrig utan tvingar mest i sig lite mat bara för att känna hungern komma lagom till dess att man lämnar restaurangen.
Nu ska här sovas för imorrn har jag tänkt kliva upp i ottan för att ge mig ut på en joggingtur, duscha, äta hotellfrukost och hinna checka ut till kl 11. Omöjligt uppdrag? Kan tyckas. Men jag ska i alla fall göra mitt bästa för jag tror att det vore värt det. Om inte annat för att kunna vräka i sig mer än vanligt av hotellfrukosten efter motionsrundan :D


Varbergs hamn med kallbadhuset och en av stränderna


Utsikten på väg upp till fästningen


Vilken "kanon-utsikt" va? ;)

Annars kan jag berätta att jag bränt mig i solen för första gången i år. Ändå hade jag smort in mig med solskyddsfaktor 25. Något jag knappt ens gör i Madrids 40-gradiga hetta och ändå klarar mig fint. Skumt är det allt.

Så här ser den ut...

Min "lilla" nalle. Vet inte riktigt vart den ska få plats men tills vidare får den sitta här:





Kramgo är den i alla fall om än inte så värst praktisk.

Äntligen!

Har just landat i soffan efter att ha gjort min sista dag på jobbet. Ska bli så himla skönt att bara få vara lite ledig nu ett tag efter allt slit. De senaste dagarna blev så klart precis så kaosartade som förväntat; ingen vet vad som händer, saker funkar inte som de ska och förvirringen är total. Men med avdelningar och folk som inte kommunicerar med varann och en ledning som bara är intresserad av att tjäna så mycket pengar som möjligt utan att bry sig om sina anställda, kan man nog knappast räkna med annat heller.
Jag har i alla fall gjort mitt bästa och lärt ut så mycket jag bara kunnat åt mina "elever" under dessa dagar och det känns bra att kunna gå med vetskapen om att gjort ett bra jobb in i det sista.
Som avskedspresent fick jag en helt enorm mjukisnalle, ett kort med hälsningar och en hembakt kaka av mina närmaste kollegor och chefer. Det hade jag inte alls förväntat mig så det var en trevlig överraskning! Undrar bara hur man ska få med sig nallen till Sverige.. Får väl köpa en biljett på planet åt han med haha. Sen bytte jag så klart nummer och mejladresser med en massa folk. Hoppas bara man kommer kunna hålla kontakten och kanske träffas nångång i framtiden. Företaget är inget jag lär sakna direkt men däremot alla fina människor som man jobbat med och lärt känna under dessa månader..

Imorgon bitti sätter vi oss på planet till Sverige. Tobias ska jobba och jag ska njuta av min första semester på länge! Blir en hel del flängande mellan Malmö, Varberg och Göteborg men vi har en vecka på oss så det ska nog inte bli alltför stressigt. Jag ser fram emot att slippa hettan för ett litet tag. Efter ett tag blir man faktiskt ganska så less på att ha +40 i skuggan och en strålande sol gassandes på en varje dag. Så ni får ursäkta, men jag önskar mig svalka och gärna lite regn under vår vecka i Sverige ;)

Förutom en del inbokade resor framöver, finns inget annat inplanerat förrän tills i januari då jag tänkte börja plugga på Komvux. Så semestern känns nästan obegränsad just nu. Fast å andra sidan känner jag mig själv så pass att jag vet att det om ett par månader säkerligen kommer börja krypa i kroppen igen efter längtan att göra något. Men det är då. Nu ska jag njuta av ledigheten så länge jag kan!

Två dagar till. Sen kan man äntligen andas ut.

Har gått omkring och känt mig rätt så nöjd och stolt över mig själv i ett par dar nu. Anledningen till det är att jag har lyckats med något som jag inte trodde mig klara av och det känns ju fint förstås.
I måndags kom chefen och sa att de planerar att anställa 10 personer till för att jobba med de mejlförfrågningar från resebyråer som jag varit ansvarig för senaste tiden. De har inte direkt brytt sig om den delen innan men sen kom de antagligen på hur mycket pengar det handlar om och hur viktiga dessa stora kunder är för företaget. Eftersom just pengar är det enda de bryr sig om, blev det snart en febril aktivitet.. När de sen även kom till insikt att jag ju faktiskt snart försvinner från företaget beslutades att de nya skulle utbildas på bara 2 dagar istället för de 5 dagar som jag och de ansvariga på Europcar satt som lägsta gräns. Men med chefer som varken bryr sig om att planera eller se till kvalitén är det väl inte så konstigt att det blir på det här viset. Att hålla i utbildningar ingår inte i min arbetsbeskrivning men då jag är den med längst erfarenhet av jobbet (2 mån) och också den som plötsligt blivit ansvarig för denna lilla avdelning, föll det på min lott att lära dem vad jag kan eller i alla fall det man hinner med på ett par dagar.

Utbildningen skulle hållas under torsdag och fredag så i onsdags började jag känna mig ganska så nervös och undrade hur sjutton jag skulle ta mig igenom det här. Att hålla i en utbildning för en grupp nyanställda, utan någon som helst erfarenhet av att göra detta, på spanska dessutom samt få in allt väsentligt på två dagar kändes inte som en helt lätt uppgift. Jag till och med tackade nej till en middag hemma hos min tyska vän Claudia bara för att istället sitta hemma kvällen innan och försöka komma på hur jag skulle lägga upp det hela.

Torsdagens morgon kom och efter att ha träffat mina elever för första gången insåg jag snart att jag inte hade behövt vara så orolig. De var alla jättetrevliga, lyssnade uppmärksamt på mig och gjorde sitt bästa för att hänga med. Hela denna första dag ägnades åt att förklara hur bokningssystemet funkar, något som bara det borde ta minst 3-4 dagar. Men det är tid som inte finns så det var bara att köra på för fullt. Jag blev förvånad över hur snabbt de ändå verkade fatta galoppen. Påpekade detta men fick då bara höra att det var för att “de hade en så bra och pedagogisk lärare”. Himla kul att höra så klart! Efter 7 timmars hårdkörning kunde jag äntligen gå hemåt med öm hals och en hjärna tömd på energi. Trött men också glad över att ha gjort ett bra jobb.

Fredagen gick om möjligt ännu bättre! Repeterade allt som gåtts igenom dagen innan och det visade sig visserligen att inte allt hade fastnat men det är nog å andra sidan helt normalt när det handlar om så mycket information på så kort tid.
I rasande takt gick vi igenom hur vi jobbar med resebyråerna, hur man svarar på mejlen, alla olika regler som gäller samt hur mejlsystemet funkar. Inte heller nu verkade de ha några problem med att förstå vad jag menade. Mer beröm fick jag också. Denna gång över hur bra min spanska var. De trodde också att jag hade jobbat jättelänge inom företaget och hållt flera utbildningar innan. Svårt att inte bli glad när man hör något sådant!

Men det är i morgon det kommer visa sig om jag verkligen är en så bra lärare som de säger eller ej. De ska nämligen sättas i arbete allihop och jag skulle ljuga om jag sa att jag kände mig lugn och säker på att det kommer gå bra. Eftersom de inte haft chansen att praktisera sina färdigheter så tror jag att de under helgen antingen glömt bort det mesta de lärt sig eller blandat ihop allt i en härlig röra, eller kanske rent av både och. Jag tror med andra ord att vi mer eller mindre får börja om från början i morgon.
Med endast två dagar kvar att jobba borde jag kanske bara rycka på axlarna och strunta i allt men det kan jag inte. Dessa sista dagar lär bli de tyngsta och mest stressiga hittills. Så nu borde jag verkligen krypa till kojs och förbereda mig på kaos. Önska mig lycka till är ni snälla!

Första steget mot ett nytt äventyr

Vi har hittat en ny lägenhet! I Göteborg. Eller, det var faktiskt min käre far som hittade den åt oss. Alla som känner mig vet att jag är en obotlig tidsoptimist. Alltså hade jag tills alldeles nyligen inte ägnat varken framtida boende eller detaljer gällande flytt till Sverige någon djupare tanke. Det var ju så gott om tid kvar kände jag. Men till sist insåg även jag att det faktiskt började bli rätt bråttom om vi skulle ha nånstans att ta vägen efter sommaren.
Då jag pratade om saken med föräldrarna nämde pappa att han hade en bekant i Göteborg som han hört skulle flytta till hösten och då hyra ut en del av sitt hus. Det lät ju nästan för bra för att vara sant men efter några telefonsamtal och lite mejlande av bilder så var det fixat och klart!

Att det skulle lösa sig så snabbt och smidigt hade man ju inte ens vågat hoppas på. Redan den 23:e denna månad åker vi till Sverige för att bland annat skriva på kontraktet och få se huset i verkligheten. Såvida bilderna inte ljuger så kommer vi nog att bli riktigt nöjda med vårt nya boende som är mer än dubbelt så stort som vårt nuvarande och dessutom med en egen trädgård. En annan stor fördel är närheten till Slottskogen som ligger bara några minuters promenad bort vilket kommer vara helt perfekt för joggingturer och rastande av en liten Fralla (Fransk bulldog alltså) som vi förhoppningsvis ska bli stolta ägare till så småningom. Grannar med våra vänner Åsa och Mattias kommer vi också bli så det är ju ett annat stort plus!

Helt positiv till flytten har jag ju inte varit och det av många anledningar. Bland annat för att jag skaffat mig en hel del vänner här och det känns sorgligt att lämna dem och inte veta om och när man kommer ses igen. Sen har jag också kommit att verkligen tycka om Madrid, det spanska klimatet och ja, till och med spanjorerna som även om de kan vara lite mycket ibland faktiskt är helt okej.
Men istället för att gräma sig över det man går miste om får man ju glädja sig över det man får. Att flytta innebär ju trots allt att vi får närmare till både familj och alla gamla, goda vänner samt att jag äntligen kan sätta igång att plugga. Jag ser också fram emot att få lära känna Göteborg. Av det lilla jag sett så verkar det vara en trevlig stad men det finns säkert en hel massa kvar att upptäcka!

15 dagar till.

Idag gjorde jag slag i saken och sa upp mig. Skönt att ha det ur världen. Speciellt som jag gått och dragit mig för det ett tag. Löjligt egentligen men det hänger nog ihop med att jag successivt fått mer och mer ansvar och på väldigt kort tid gått från att sitta sysslolös på den brittiska avdelningen till att ha ansvaret för mejlkorrespondensen på den spanska sidan.
I och med det har ju så klart förväntningarna och pressen på att visa framfötterna också ökat. Man vill ju inte göra folk besvikna heller.

Alltså skrev jag så sent som i fredags på ett kontrakt som innebär att jag nu jobbar 7 timmar per dag istället för 5 som tidigare. Min chef ville få mig att jobba hela 9 timmar men bara blotta tanken gjorde mig smått deprimerad så som en kompromiss gick jag med på sju. Inte för att jag egentligen ville det utan mest för att döva mitt dåliga samvete över att jag skulle säga upp mig.
Helt logiskt inser jag ju att det inte är. Speciellt med tanke på hur de kan behandla sin personal..

Men, hur som helst så är det nu alltså bara 15 dagar kvar. Till friheten.

Bättre sent än aldrig.. eller?

Nu när jag äntligen tagit mig för att skriva om resan till Dublin, måste jag erkänna att jag knappt kommer ihåg vad vi gjorde där.
Men så mycket kan jag säga i alla fall att Dublin nog är det perfekta weekend-resmålet. Endast ett par timmar på flyget och en behändig storlek på stan gör att man hinner med det mesta som den har att erbjuda på bara 3-4 dagar. Nog för att vi gärna stannat längre om vi kunnat för det visade sig vara en riktig liten pärla till stad!

Efter att nu ha tänkt efter lite så kommer jag mest fram till att vi nog egentligen gjorde så mycket. Inte vad gäller särskilda sevärdheter i alla fall. Det blev mest en himla massa promenerande efter kanalen, i den stora fina parken (St. Stephens green), i mysiga små gränder och på mindre mysiga turiststråk. Utöver det besökte vi Guinness bryggeriet som var sevärt men på tok för välbesökt och lite väl "turistigt". Det bästa med det hela var helt klart den alldeles perfekt upphällda Guinness som ingick i entrébiljetten och som intogs i deras bar med utsikt över Dublin.
Annars åt vi en hel del god mat, beundrade deras ofantliga chipsutbud (vad sägs om t ex chips med smak av "ugnsgrillad kyckling och örter" eller med "soltorkade tomater och worchestershiresås" mmums..) och hann nästan med att bli stammisar på ett mikrobryggeri med pub och restaurang. Jag kunde inte heller låta bli att glädjas över hur miljömedvetna irländarna, eller i alla fall Dublinborna, verkade med tanke på all ekologisk mat och dryck som fanns att tillgå i allt från närmaste kiosk till den finaste av restauranger.
De verkar också väldigt måna om sina traditioner, stolta över sina fina råvaror (fisk, kött, skaldjur, mjölkprodukter mm.) och bara allmänt glada över att vara just irländare.

För övrigt kan jag bara säga; åk! Du kommer inte att ångra dig, jag lovar :)
Nu tänkte jag låta bilderna sköta snacket och de finns som vanligt här.