Två dagar till. Sen kan man äntligen andas ut.

Har gått omkring och känt mig rätt så nöjd och stolt över mig själv i ett par dar nu. Anledningen till det är att jag har lyckats med något som jag inte trodde mig klara av och det känns ju fint förstås.
I måndags kom chefen och sa att de planerar att anställa 10 personer till för att jobba med de mejlförfrågningar från resebyråer som jag varit ansvarig för senaste tiden. De har inte direkt brytt sig om den delen innan men sen kom de antagligen på hur mycket pengar det handlar om och hur viktiga dessa stora kunder är för företaget. Eftersom just pengar är det enda de bryr sig om, blev det snart en febril aktivitet.. När de sen även kom till insikt att jag ju faktiskt snart försvinner från företaget beslutades att de nya skulle utbildas på bara 2 dagar istället för de 5 dagar som jag och de ansvariga på Europcar satt som lägsta gräns. Men med chefer som varken bryr sig om att planera eller se till kvalitén är det väl inte så konstigt att det blir på det här viset. Att hålla i utbildningar ingår inte i min arbetsbeskrivning men då jag är den med längst erfarenhet av jobbet (2 mån) och också den som plötsligt blivit ansvarig för denna lilla avdelning, föll det på min lott att lära dem vad jag kan eller i alla fall det man hinner med på ett par dagar.

Utbildningen skulle hållas under torsdag och fredag så i onsdags började jag känna mig ganska så nervös och undrade hur sjutton jag skulle ta mig igenom det här. Att hålla i en utbildning för en grupp nyanställda, utan någon som helst erfarenhet av att göra detta, på spanska dessutom samt få in allt väsentligt på två dagar kändes inte som en helt lätt uppgift. Jag till och med tackade nej till en middag hemma hos min tyska vän Claudia bara för att istället sitta hemma kvällen innan och försöka komma på hur jag skulle lägga upp det hela.

Torsdagens morgon kom och efter att ha träffat mina elever för första gången insåg jag snart att jag inte hade behövt vara så orolig. De var alla jättetrevliga, lyssnade uppmärksamt på mig och gjorde sitt bästa för att hänga med. Hela denna första dag ägnades åt att förklara hur bokningssystemet funkar, något som bara det borde ta minst 3-4 dagar. Men det är tid som inte finns så det var bara att köra på för fullt. Jag blev förvånad över hur snabbt de ändå verkade fatta galoppen. Påpekade detta men fick då bara höra att det var för att “de hade en så bra och pedagogisk lärare”. Himla kul att höra så klart! Efter 7 timmars hårdkörning kunde jag äntligen gå hemåt med öm hals och en hjärna tömd på energi. Trött men också glad över att ha gjort ett bra jobb.

Fredagen gick om möjligt ännu bättre! Repeterade allt som gåtts igenom dagen innan och det visade sig visserligen att inte allt hade fastnat men det är nog å andra sidan helt normalt när det handlar om så mycket information på så kort tid.
I rasande takt gick vi igenom hur vi jobbar med resebyråerna, hur man svarar på mejlen, alla olika regler som gäller samt hur mejlsystemet funkar. Inte heller nu verkade de ha några problem med att förstå vad jag menade. Mer beröm fick jag också. Denna gång över hur bra min spanska var. De trodde också att jag hade jobbat jättelänge inom företaget och hållt flera utbildningar innan. Svårt att inte bli glad när man hör något sådant!

Men det är i morgon det kommer visa sig om jag verkligen är en så bra lärare som de säger eller ej. De ska nämligen sättas i arbete allihop och jag skulle ljuga om jag sa att jag kände mig lugn och säker på att det kommer gå bra. Eftersom de inte haft chansen att praktisera sina färdigheter så tror jag att de under helgen antingen glömt bort det mesta de lärt sig eller blandat ihop allt i en härlig röra, eller kanske rent av både och. Jag tror med andra ord att vi mer eller mindre får börja om från början i morgon.
Med endast två dagar kvar att jobba borde jag kanske bara rycka på axlarna och strunta i allt men det kan jag inte. Dessa sista dagar lär bli de tyngsta och mest stressiga hittills. Så nu borde jag verkligen krypa till kojs och förbereda mig på kaos. Önska mig lycka till är ni snälla!