Äntligen!

Har just landat i soffan efter att ha gjort min sista dag på jobbet. Ska bli så himla skönt att bara få vara lite ledig nu ett tag efter allt slit. De senaste dagarna blev så klart precis så kaosartade som förväntat; ingen vet vad som händer, saker funkar inte som de ska och förvirringen är total. Men med avdelningar och folk som inte kommunicerar med varann och en ledning som bara är intresserad av att tjäna så mycket pengar som möjligt utan att bry sig om sina anställda, kan man nog knappast räkna med annat heller.
Jag har i alla fall gjort mitt bästa och lärt ut så mycket jag bara kunnat åt mina "elever" under dessa dagar och det känns bra att kunna gå med vetskapen om att gjort ett bra jobb in i det sista.
Som avskedspresent fick jag en helt enorm mjukisnalle, ett kort med hälsningar och en hembakt kaka av mina närmaste kollegor och chefer. Det hade jag inte alls förväntat mig så det var en trevlig överraskning! Undrar bara hur man ska få med sig nallen till Sverige.. Får väl köpa en biljett på planet åt han med haha. Sen bytte jag så klart nummer och mejladresser med en massa folk. Hoppas bara man kommer kunna hålla kontakten och kanske träffas nångång i framtiden. Företaget är inget jag lär sakna direkt men däremot alla fina människor som man jobbat med och lärt känna under dessa månader..

Imorgon bitti sätter vi oss på planet till Sverige. Tobias ska jobba och jag ska njuta av min första semester på länge! Blir en hel del flängande mellan Malmö, Varberg och Göteborg men vi har en vecka på oss så det ska nog inte bli alltför stressigt. Jag ser fram emot att slippa hettan för ett litet tag. Efter ett tag blir man faktiskt ganska så less på att ha +40 i skuggan och en strålande sol gassandes på en varje dag. Så ni får ursäkta, men jag önskar mig svalka och gärna lite regn under vår vecka i Sverige ;)

Förutom en del inbokade resor framöver, finns inget annat inplanerat förrän tills i januari då jag tänkte börja plugga på Komvux. Så semestern känns nästan obegränsad just nu. Fast å andra sidan känner jag mig själv så pass att jag vet att det om ett par månader säkerligen kommer börja krypa i kroppen igen efter längtan att göra något. Men det är då. Nu ska jag njuta av ledigheten så länge jag kan!