Monterey, part 1

Känns som att det är lite på tiden att berätta om sista delen av USA-resan nu, innan minnena bleknar alldeles så varsågoda:

Efter bara tre dagar i Lake tahoe som vi blivit så förtjusta i tog det lite emot att resa vidare men resten av resrutten var redan inplanerad och boendet bokat så det var bara att ge sig av mot nya äventyr!
Så efter en stadig frukost styrde vi bilen tillbaks ut mot kusten och småstaden Monterey dit det var runt 55 mil vilket kändes rimligt att klara av på en dag.
Till att börja med följde vi den extremt kurviga och smala vägen som följde sjön ända ner till den södra sidan. Vackert så det förslog men jag hade fullt sjå att tackla kurvorna och hålla bilen på vägen så jag fick hålla till godo med Tobias kommentarer om utsikten. Rena berg-, och dalbanan kändes det som ibland med dessa skarpa svängar och branta backar men förutom trötta armar av allt rattande så flöt det på fint. Ända tills vi kommit halvvägs vill säga.. Här började trafiken tjockna till mer och mer så att vi till slut stod nästan helt stilla. Sakta, sakta rullade vi fram någon ynka kilometer per timme och det var inte förrän efter nästan tre timmars krypkörning som vi äntligen nådde fram till den stora motorvägen. Men till vår stora fasa fortsatte köandet även här och vi fick spendera ytterligare ett par timmar rullandes framåt.. suck..
Så småningom föll mörkret och vid det laget var jag så trött och less att jag bara ville styra in till vägkanten och ge upp. Men stärkt av Tobias uppmuntran och stöd körde jag vidare och snart kunde vi med stor lättnad se skyltarna som talade om att vi kommit fram till vårt mål. Äntligen!
På ett bed and breakfast vid namn Old Monterey inn hade vi bokat rum för tre nätter och efter dryga nio timmar på vägarna var vi så trötta att vi stupade i säng utan att ens äta middag.

Redan vid 6-tiden morgonen efter vaknade vi med kurrande magar. Men trots hungern och den tidiga timmen kände vi oss relativt pigga och glada för nu skulle vi ut och skåda valar! Någon frukost hade ännu inte dukats upp men när personalen såg att vi var på väg, snodde de snabbt ihop varsin matsäck med diverse godsaker som vi tacksamt tog emot.
Under det att staden vaknade till liv tog vi oss ut till Fisherman’s wharf där vi skulle borda båten och ge oss ut på havet. Vi anlände i god tid före avgång och hann mumsa i oss matsäckarna medan vi underhölls av ett par lekfulla uttrar som busade runt i hamnen. Snart anlände besättningen och de började göra i ordning båten för avfärd. Det visade sig dock snart att bara den ena av de två motorerna ville starta så vi fick snällt vänta medan den kördes bort och ersattes med en annan båt. Det tog en dryg timme så under tiden roade vi oss med att titta på sjölejonen som tagit stora delar av hamnen i besittning och var precis lika högljudda och livliga som i San francisco så tiden gick fort.
Så var det äntligen dags att ge sig av, fyllda av förväntan och med kikaren i högsta hugg!
I hamnen sken solen redan och det såg ut att bli en fin dag ute till havs men vi hade inte hunnit långt ut innan allt blev allt grått och man såg knappt ens skillnad mellan himmel och hav. Dessutom blåste det en hel del så vi var glada över att ha varit förutseende nog att ta på oss ordentligt med kläder och tyckte synd om dem som satt och huttrade i shorts och sandaler... Fast dem som det var mest synd om var nog ändå alla som blev sjösjuka (vilket var typ hälften) och blev så utmattade att de till slut låg ner på däck. Kan ju inte ha varit så kul.

Det dåliga vädret gjorde så klart sikten begränsad men en hel del skarvar, svartfotade albatrossar och andra havsfåglar fick vi ändå syn på under färden ut ur bukten. Efter en timme eller så hade vi tagit oss ut på öppet hav där valarna brukade hålla till men just den här dagen befann de sig uppenbarligen på annat håll. Då fick kaptenen höra att en fiskare sett ett par knölvalar en bit bort så han gasade på och hoppades hinna dit innan de försvann därifrån. Vi kom fram till platsen och gjorde sällskap med ett par andra båtar som tydligen också hört ryktas om vart valarna befann sig. Snart var de två stackars valarna nästan inringade av nyfikna åskådare och jag tyckte lite synd om dem men båtarna slog i alla fall av sina motorer och höll sig på några hundra meters avstånd för att inte stressa dem. Trots den dåliga sikten kunde vi se valarna komma upp och andas med ungefär 10 minuters mellanrum och det var en häftig känsla att befinna sig så nära dessa enorma djur. Så småningom rörde de sig bortåt och vi vände tillbaka igen.
Efter att ha andats salt och frisk havsluft i ett par timmar blir man hungrig så när vi kom i land gick vi på matjakt och sprang rätt på ortens mikrobryggeri där det blev ett par öl och lite god mat. Resten av dagen spenderade vi med att strosa runt i Monterey centrum och på kvällen åt vi middag på en spansk/italiensk influerad restaurang med lokala råvaror vilket var både intressant och gott!
Bilder från denna dag finns här.

Har en känsla av att det här inlägget är på gränsen till vad man orkar läsa på en gång, så fortsättning följer..