Minnet..

Har just sett Almodóvar's film "Hable con ella" (Tala med henne) och den gav mig en sådan längtan tillbaks till Spanien. Han verkar ha en förmåga att göra äkta och uppriktiga filmer som genom sina fantastiska skådespelare förmedlar en verklig bild av den spanska själen och kulturen.
Men min mening med detta inlägg var inte att recensera denna fantastiska film så jag nöjer mig med att säga att om du inte redan upptäckt Almodóvar och hans verk, är det hög tid att göra det!

Det jag egentligen ville få fram var hur snabbt man kan glömma. För bara ett par månader sedan levde jag i en annan värld. Eller kanske inte, men ett annat samhälle var det i alla fall. I ett annat land.
Där hade jag börjat finna mig till rätta och kommunicerade med lätthet både på jobbet och bland vänner på mitt nya språk. Spanskan, som jag tills för bara ett par år sedan knappt kunde uttala ett enda ord av.
Nu, när jag slog mig ner i soffan och såg de första minutrarna av filmen kom jag på mig själv med att tänka: "Oj, vad snabbt de pratar. Jag hinner inte med". Men minut för minut vande sig mina öron och jag kunde snart hyfsat följa med i dialogen. Kanske ingen stor sak egentligen men den känslan skrämde mig allt lite grann. Om det känns så här när man tagit en paus från språket på bara ett par månader, hur kommer det då se ut om ett par år? På den tid det tar att gå från nybörjare till nästintill flytande är jag övertygad om att man också kan glömma det man en gång lärt sig.

Jag vill inte glömma.