Kan någon vara snäll att tala om för mig vad som händer?

Läget är minst sagt förvirrat för tillfället.. Vad gäller jobbet alltså.
Gårdagen skulle bli vår första riktiga arbetsdag efter den veckolånga utbildningen i Europcars bokningssystem. Men det blev inget vettigt gjort alls eftersom data avdelningen helt struntat i att fixa fram inloggningskoder åt oss. Och vi blev snart varse om anledningen. Efter ett par inledande timmar av struntprat kollegor emellan, samlade chefen för callcentret oss och meddelade att det inte fanns nog med jobb för alla och att de därför var tvugna att göra sig av med folk. Samma historia som för ett par veckor sedan med andra ord.
De hade beslutat sig för att endast behålla tre personer och vi andra fick välja mellan att antingen gå över till den spanska avdelningen eller lämna företaget. De hade uppenbarligen tänkt göra sig av med mig en gång för alla men då chefen fick höra att jag också pratar spanska, fick jag efter lite konfererande hit och dit, ansluta mig till de övriga på den spanska sidan.

Självklart kan man ju inte låta bli att undra varför de anställer folk och till och med låter dem genomgå en veckas utbildning om de vet att det inte finns nog med jobb?? Det handlar väl som alltid om pengar. Inte för att jag vet hur företaget funkar men man kan väl tänka sig att de (bemanningsföretaget) tjänar en hel del pengar på varje anställd eftersom kunden (Europcar i detta fall) nog får punga ut med en hel del kosing. Alltså anställer bemanningsföretaget så mycket folk de bara kan även om det innebär att de senare måste sparka de samma pga arbetsbrist. Inte vet jag men det är min slutsats i alla fall.

Hur som helst så har jag spenderat största delen av arbetsdagen med att försöka få grepp om hur det funkar på den spanska kundtjänsten. Just nu känns det mest som att jag blandar ihop allt eftersom det är så många saker som helt skiljer sig från Storbritannien och jag hade ställt in mig på att jobba med engelska men nu måste ställa om till spanska.. Känns det fortfarande inte bra om ett par veckor så säger jag upp mig och hittar nåt annat helt enkelt.

Bildbevis

På allmän begäran kommer här ett bildbevis på den beryktade pottfrillan. Fotot är inte av bästa kvalitet men den ger er förhoppningsvis i alla fall ett hum om hur den ser ut.
Måste tillägga att jag mer eller mindre redan försonats med den och nästan men bara nästan börjat tycka att den till och med är rätt så snygg. Det kan nog i och för sig till viss del bero på att de flesta spanjorer verkar ha en väldigt liberal inställning till pottfrillor, hockeyfrillor och andra lite märkliga klippningar som de flesta andra nationaliteter tar avstånd från.



Bilden är tagen tidigare under kvällen på uteserveringen till en riktigt bra belgisk bar med (så klart) suverän öl och lika goda musslor och som mycket väl kan komma att bli ett nytt favorit-ställe i stan. För att sedan komma hem snabbt och smidigt hoppade vi in i en taxi vilket slutade med att vi satt i en enorm bilkö som gjorde att resan tog dubbelt så lång tid som annars. Bilköer kl 1 på natten är för övrigt inte helt normalt men det var grymt mycket folk och trafik överallt i stan idag vilket kan tänkas bero på att det blivit så pass varmt att man äntligen kan sitta på uteserveringar hela natten. Jag går redan omkring och tycker att det är alldeles för varmt med run +30 men det är ju bara att vänja sig för varmare blir det..

Pottfrille-ångest..

När jag fick höra att min favorit-frisör äntligen öppnat igen efter en ombyggnation, var jag inte sen på att boka tid för klippning. Så idag efter jobbet var det dags och jag knallade dit full av förväntan. Åh, så fin jag skulle bli i håret!

Det började väldigt bra med en avkopplande schamponering och tillhörande huvudmassage. Efter det satte jag mig ner i stolen med en kopp gott kaffe och några kakor i väntan på att Marta skulle göra sina tricks med saxen. Eftersom jag vid det här laget har fullt förtroende för henne och aldrig förut haft anledning att klaga så sa jag som vanligt att mitt hår stod till hennes fulla förfogande. Något jag kanske inte skulle ha gjort just idag.. Hon klippte och klippte och klippte. När hon sedan stod där med rakmaskinen i högsta hugg slog mig tanken att jag nog borde ha påpekat "ingen snagg tack" men då var det liksom för sent. När jag tittade upp igen och såg mig i spegeln, var chocken nära... Pottfrillan var ett faktum. Hjälp!! Jag hade aldrig ens kunnat föreställa mig att en klippning kunde reslutera i en sådan frisyr så här långt in på 2000-talet.

Men nu ser jag ut som en munk och kan bara hoppas på att pottfrillan är på väg tillbaka och att jag nu går i spetsen som en riktig trendsättare. Vilket kanske inte är så troligt. Men hoppas kan man ju. Fast visst kunde det ju ha varit värre, tänk hockeyfrilla. Och när jag tänker efter så kommer jag knappast att skilja mig från mängden på stan med tanke på att just hockefrillan fortfarande är högsta mode här. Nä, nu ska jag ta en sväng förbi spegeln och försöka acceptera mitt nya utseende. Önska mig lycka till.

Nya arbetsuppgifter

I torsdags eftermiddag fick jag reda på att jag skulle få gå över till ett annat företag eftersom jag inte längre behövdes på Zed. Att nåt skulle hända ganska så omgående hade jag ju redan förstått men nu gick allt lite fortare än väntat. Så redan på fredag morgon kl 9 körde utbildningen igång och den ska pågå även hela nästa vecka. När den är avslutad kommer jag sitta på Europcar och boka hyrbilar per telefon för kunder i Storbritannien. Än så länge vet jag inte så mycket mer men så pass kan jag i alla fall säga att det verkar oändligt mycket bättre än att bara sitta och vara uttråkad till max varje dag.
Visst känns det tråkigt att skiljas från mina gamla jobbarkompisar men vi kommer ju fortfarande sitta bara några våningar ifrån varann så man kan ses lite då och då i alla fall!

Än så länge är det en hel del som är oklart angående min nya tjänst och jag vet varken vilka arbetstider jag kommer ha eller om lönen kommer att förändras. Förhoppningsvis får jag även i fortsättningen jobba bara 5 timmar per dag under em/kväll samt måndag-fredag. Det enda som för tillfället gör mig lite nervös är att alla som jobbar för Storbritannien har engelska som modersmål. Min engelska är helt okej men långt ifrån perfekt så det kommer nog finnas viss risk för missförstånd, särskilt i samtal med exempelvis skottar eller irländare som har en lite knepig dialekt.. Men jag får se det som en utmaning och en chans att förbättra mig helt enkelt.

Början på slutet?

Idag när jag klev in genom dörren på kontoret behövde jag bara kasta en blick på mina kollegor för att se att något inte var som det skulle. Det visade sig snart att Elena, som jobbar för Sverige under förmiddagen, blivit tillfrågad om hon ville utöka sin arbetstid och jobba mellan 10-19 istället. Alla drog genast slutsatsen att deras plan är att slå ihop våra tjänster till en och ge mig sparken. Ingen från ledningen har dock ännu pratat med mig så än så länge är det alltså bara spekulationer. Just spekulationer verkar vara nåt väldigt typiskt för detta företag eftersom de aldrig involverar de anställda i sina planer förrän de sätts i verket. Sånt beteende skapar så klart både oro, ryktesspridning och dålig stämning på kontoret. Men troligtvis är det deras avsikt eftersom de då kan kontrollera oss och sätta oss på plats. Så vill man ju verkligen inte tro att det är men det är tyvärr vad jag och mina jobbarkompisar kommit fram till gång efter gång. De verkar tyvärr inte alls förstå att anställda som trivs på kontoret, med sina kollegor och sina chefer gör ett betydligt bättre jobb...

Men vi får se vad som händer. Under tiden håller jag ögon och öron öppna i hopp om att nåt annat ska dyka upp. Och även om jag inte får sparken så lär jag säga upp mig snart i alla fall, om inte annat så i protest mot hur de behandlar sina anställda.

För övrigt så har jag äntligen tagit mig i kragen och börjat gymma igen efter ett alldeles för långt uppehåll. Förutom den grymma träningsvärken och stelheten så känns det riktigt bra! Visst är man ju lite ringrostig men så småningom lossnar det nog. Ett stort plus med gymmet är deras takterass med pool som nog kommer bli välbesökt under sommarens varmaste dagar :)

Tack så mycket för det skatteverket.

Skatteverket och jag är inte vänner. I början försökte jag vara ärlig och säga som det var men då fick jag bara skäll och blev dumförklarad, "nä så kan man ju inte göra förstår du väl".
Ja, jag förstår men ändå inte riktigt. Det finns ju regler och de ska följas men varför måste allt vara så stelbent hela tiden? Kan det inte vara lite flexibelt ibland bara.
Alla regler finns ju så klart till för en anledning men just nu hade livet varit bra mycket enklare om man hade kunnat rucka bara lite, lite på en av dem.

Saken är den att jag för några månader sedan gjorde som man ska och skrev ut mig ur Sverige eftersom jag har bott drygt ett år utomlands. Nu vill jag skriva in mig i Sverige igen men måste då besöka skattekontoret på den ort jag ska bosätta mig på. Planen har ju varit att börja läsa in ämnen på Komvux till hösten för att kunna söka in till vårterminen på universitetet. Kruxet är att man måste vara skriven i den kommun där man ska plugga för att få söka in till Komvux.
Kan ju inte vara några problem tänkte jag, det är väl bara att skicka in en blankett och skriva in sig hos ett par kompisar så länge. Tji fick jag..

Då jag inte har någon som helst chans att få ledigt en vardag för att åka till skattekontoret Göteborg så återstår det bara att skjuta upp alltihop. Det innebär alltså att jag inte kan påbörja komvux förrän i januari nästa år, med påföljden att universitets starten blir först höstterminen samma år. Känns som en evighet tills dess men det är ju inte så mycket att göra åt. Hade ju varit skönt att få sätta igång nu med det samma när man äntligen bestämt sig.
Men för att se det positivt så slipper jag nu bo ensam i Sverige ett par månader för att istället få stanna lite längre i mitt kära Madrid!
Och så har jag snygga naglar idag med tack vare Flavia, min snälla söta jobbarkompis :)

Högskoleprov och solbränna.

I lördags skrev jag mitt första högskoleprov på fyra år. Jag hade helt glömt bort hur jobbigt det var och tur var väl kanske det för annars vette tusan om jag hade gjort om det.
Det började redan vid halv 7 då jag var tvungen att masa mig upp ur sängen för att möta upp ett gäng andra svenskar och dela taxi till skolan där provet skulle äga rum. Helt lätt var det inte men till slut hittade taxi chauffören Skandinaviska skolan som visade sig ligga i ett av Madrids snobbigaste villaområden med golfbanor, vakter och inhägnade lyxvillor. Själva skolan var dock ganska liten och anspråkslös men väldigt mysig.
Av ett par svensktalande "fröknar" blev vi visade till klassrummet som ställts i ordning för dagen. Överallt fanns det böcker och annat undervisningsmaterial på svenska och hela skolan kändes lite som en bit av Sverige i Madrid.
Efter en kopp kaffe och lite småprat med några av de andra svenskarna var det så dags att sätta sig i skolbänken och hoppas på det bästa.
Varje provdel tar 50 minuter och jag aldrig upplevt dessa minuter gå lika fort som då och under statistik delen hann jag inte ens kolla igenom alla de olika diagrammen så det var bara att chansa hej vilt. Fram emot eftermiddagen var vi alla väldigt möra men med hjälp av kaffe, choklad och kakor tog vi oss ändå i mål och kl 16 kunde vi andas ut.
För att komma in till stan delade vi taxi och jag gjorde det med bland andra Andrea, en tjej som jag lärt känna genom Claudia. För att belöna eller eventuellt trösta oss lite, mötte vi därefter upp med Tobias och tog en öl i solen på en uteservering.

När jag sedan kom hem, kunde jag inte vänta utan slängde mig på datorn för att se de rätta svaren som lagts ut på studera.nu. Ett noggrant och spänt räknande visade att det trots allt gått ganska så bra. Jag slutade på 89/122 vilket jag tycker är helt okej med tanke på att jag knappt förberett mig alls. Troligtvis kommer jag ligga mellan 1.4-1.5 men det får man ju se sen då nomineringstabellen släpps. Visst hade det kunnat vara bättre men jag vet samtidigt att det inte bör vara några problem att med det resultatet komma in på universitetet och det är ju faktiskt huvudsaken.
Jag kunde också konstatera att jag dragit på mig årets första solbränna efter dagens alla raster ute på gräsmattan i värmen :)

Mobilrensning

Kollade igenom galleriet i min mobil idag och hittade några bilder som kanske kan vara av intresse:




Partaj! Marco, Claudia och hennes vän på besök från Tyskland.



Kvällens utsikt från balkongen.



God öl i trevligt sällskap.



Försommar i Retiro.



Ett par skönheter.




Utsikten från kontoret på 10:e våningen.

Några plus men ännu fler minus.

Så underbart det är att knalla ut från kontoret i bara linne under en klarblå himmel med strålande sol ännu klockan 19 fastän det bara är början av april!
Faktum är att termometern på busskuren (som jag alltid går efter) fortfarande visade på +25 när jag klev upp ur metrons underjord. Helt klart varmaste dagen hittills i år och imorrn ska det visst bli ännu bättre. Visst, nu bor jag ju i Spanien så det är väl egentligen inte nåt märkvärdigt men för en som fortfarande har det svenska klimatet färskt i minnet känns det smått fantastiskt.
Just vädret är helt klart en av anledningarna till varför det inte känns så lockande att flytta tillbaks till Sverige..

Om allt ändå vore lika bra som vädret. I måndags fick Syko, min kollega som jobbade för England, sparken. Detta just när han skulle gå hem efter att ha jobbat sista dagen av den månadslånga provtiden. Dessutom utan någon som helst förklaring. Samtidigt sa Deborah från Portugal upp sig frivilligt. Kan ju lugnt säga att stämningen inte var på topp.. Dagen efter kom Syko tillbaks för att försöka få reda på varför de gav honom sparken men uthyrningsföretaget skyller på kunden (Zed) och vägrar diskutera saken. Troligast är att chefen på callcentret fann honom besvärlig eftersom han sa ifrån och inte accepterade hur vi blev behandlade av de "överordnade". Men som de behandlar sina anställda, får de också finna sig i att bli behandlade av dem. De kan ju knappast förvänta sig minsta tillstymmelse till lojalitet från vår sida så jag och de flesta av mina kollegor håller våra ögon öppna och dyker det upp nåt bättre så är det ju bara att byta. Bäst vore ju om så många som möjligt skulle säga upp sig samtidigt. Då skulle de verkligen få problem hehe.
Annars är det fortfarande precis lika långtråkigt som förut och jag har inte fått ett enda samtal sedan i torsdags. Med Syko i närheten var det aldrig tyst men nu har vi som tur var istället fått tillskott i form av nya kollegor från Tyskland och Frankrike. Så de intressanta diskussionerna lever tack och lov vidare. Annars vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Den gångna veckan har jag spenderat utan Tobias som är i Sverige på jobbresa. Alltså har jag fått roa mig på egen hand. Så igår hängde jag med min tyska vän Claudia och lite annat folk till en schysst klubb där folk fick gå upp på scen för att spela och sjunga. Till min stora förvåning var de allra flesta väldigt duktiga och karaoke-känslan uteblev helt! Men det roliga tog slut alldeles för fort och då ingen av oss var redo att åka hem redan vid 1-tiden, blev det en taxifärd till centrum för vidare partaj. Jag tröttnade dock ganska snart på fulla amerikaner och dålig musik så det blev taxi hem igen. Att få tag på en taxi i den här stan är för övrigt nästan löjligt enkelt oavsett tidpunkt. Jag upphör heller aldrig att förvånas över hur mycket liv och rörelse Madrid ständigt bjuder på. Det sägs ju att det är en stad som aldrig sover och det stämmer verkligen. Ännu en anledning till att älska denna härliga stad!